publicerad: 1979
SMITTA smit3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(smit- 1601 (: smitningenn, sg. best.) —1655 (: Smit och Krafzborstar). smitt- 1540 osv.)
Etymologi
[fsv. smitta; liksom d. smitte av mlt. smitten, smetten; motsv. mnl. smitten, smetten (nl. smetten), fht. smizzan (i bismizzan), mht. smitzen, äv.: slå, kasta (t. schmitzen), feng. smittian (eng. smit); till SMITA, v.1 — Jfr BESMITTA, SMITT, sbst.1, SMITTA, sbst.2, SMITTRA]
1) (†) måla l. (svart)färga l. smutsa ned (ngt); göra fläckig l. randig; färga av sig o. d.
a) färga (ngt), särsk.: svartfärga l. svärta (ngt); måla (ngt); äv. dels (med sakligt subj.): (på ngt) avsätta (färgande beläggning), dels i uttr. smitta grönt, måla med grön färg, måla grönt. Smittet Skin. SkinnkamRSthm 1540, s. 163; möjl. till d. En kiälla är vidh Nordingrådhz prestegård som .. rödgha smittar på Stenarne. Bureus Suml. 43 (c. 1600). Oktober 3. böriade .. målaren smitta grönt i mijn stugu mot qvellen. Dens. (1628) i 3SAH 23: 163. Hvarje omgång af de första 20 trådarne på varpan märkes .., eller, som man säger, smittas med talg och kol, midt för en af varpans stötter. Ekenmark Dräll. 18 (1828).
b) (med fastklibbande beläggning) sota l. smutsa ned (ngt l. ngn); kleta l. söla ned (ngt l. ngn); äv.: kleta l. färga av sig på (ngt); jfr c, 2, 3. Den 2 Augusti gafz Jsach Timberman för dett han hade huitlijmat det regnet smittade .. 3 daler. BtÅboH I. 1: 117 (1628). Kättilen smittar Grytan. Grubb 441 (1665). Hwad hälst hon (dvs. en smutsfärdig kvinna) kommer wid thet smittas af thes näfwar. Runius (SVS) 1: 226 (1712). Järnswärta kändes imellan fingrarne len och hal, samt smittade händer och papper med en lika glänsande swart färg, som den finaste Blyerts. Rinman JärnH 199 (1782). Den som kommer när tjära blir smittad. Granlund Ordspr. (c. 1880). jfr: Stenarne ther omkring (dvs. kring stenskvättornas bon) äro fullsmittade af theras hwjta träck. Broman Glys. 3: 460 (c. 1740).
c) bilda avtryck l. märke(n) på (ngt). En hare ned för detta näset / Liksom en skugge for förbi, / De färska spåren smitta gräset, / Des villo-slag förrådde bli. Creutz Vitt. 52 (1755).
d) [jfr t. schmitzen, i bet.: strecka (ngt) med krita o. d., o. t. dial. geschmitztes zeug, färgglatt, blommigt tyg] färga strimmig l. flammig; anträffat bl. i p. pf. (i adjektivisk anv.): (färgad) strimmig l. flammig. Ett par Gååle Lederhoszor, som äre smittade. HH 2: 11 (1548). Smittat sarduck .. Swarth sarduck. GripshR 1551.
e) intr. (l. abs.): vid beröring lämna ifrån sig färg l. annan vidhäftande materia; färga av sig; släppa (se SLÄPPA, v.3 I 2). VetAH 1742, s. 248 (om färg). (Krita är) en fast och sammanhängande Kalkjord, som likväl ännu är så lös, at den smittar när den handteras, eller man därmed skrifver. Retzius Min. 110 (1795).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 b (jfr 3): besmitta l. besudla l. oskära l. befläcka (ngn l. ngt); äv. dels: kasta misstankar på (ngn), dels: grumla (glädje), dels (ngt allmännare; jfr 5): behäfta (ngt med ngt); särsk. (o. numera bl., i högre stil) med (jämförelsevis vag) anslutning till 4 b α, särsk.: (angripa l. anfräta o.) besmitta l. besudla l. befläcka (ngn l. ngt). (Sv.) Smitta, (lat.) conspurcare. Schroderus Comenius d 11 a (1639). Macedonerne mente at (förrädaren) Philotas wille (med sina ord till ynglingen Calis) jämwäl smitta them som wore oskyldige, emedan thenne Ynglingen hwarken bleff aff Nicomachus eller Philotas, när han pijntes, vpnämbder. Sylvius Curtius 481 (1682). Eric Pontoppidan hade (år 1727) utgifwit en bok kallad: Heller Glaubens Spiegel, hwilken war med många willfarelser smittad. SvMerc. V. 3: 62 (1760). Ware långt ifrån Lagens tienare den .. styggelse, at med orena och smittade händer handtera rättwisans helgedom. Eho som någonsin beträdes, at hafwa för egennytta trolöst sålt sin plikt och kränkt sin dyra Ed, den må wara wisz, at (hans straff skall bli hårt). PH 10: 37 (1772). Skake du (dvs. Jupiter) Olympen med dundervagnen .. och krosse med tända viggen / Smittade (dvs. helgade, men gm brott oskärade,) lunder! Adlerbeth HorOd. 24 (1817). Under werldens larm / Wägen till din barm, / Som en listig orm, han (dvs. djävulen) hittar / Och med flärd och otro smittar / Hjertat i din barm. Ps. 1819, 210: 3. Man skulle .. (vid utdelande av gåvor) akta, att emottagarens fröjd ej blefve smittad af någon sårande tanke på dess beroende af andras godhet. Runeberg ESkr. 1: 229 (1832). I den katolska kyrkan betraktades vaxljusen närmast som heliga — man föreställde sig bina som könlösa och ej smittade av synd. Vaxet var därför också en syndfri produkt. Kulturen 1946, s. 47. — jfr O-SMITTAD. — särsk. (†) refl.: besmitta l. besudla l. oskära sig. The Prestmän, som smitta sigh med bolerij, ware uthan Prestaembetet een åhrs tijdh. SUFinlH 5: 191 (1617). Cleopatra. Är det (dvs. mordet på Pompejus) bestält allreen? Har Nili falska flod / Allredan smittadt sig med en så dyrbahr blod? ÖB 89 (c. 1712). SvTyHlex. (1872).
a) överföra smitta till l. på (ngn l. ngt), ge (ngn l. ngt) smitta, medelst smitta överföra sjukdom på (ngn l. ngt) l. ge (ngn l. ngt) sjukdom; i sht förr äv. dels (om farsot l. sjukdom): angripa (ngn l. ngt), dels (med bibegrepp av 2): förorena (luft) med hälsofarligt ämne l. hälsofarliga ämnen o. d., göra smittsam; ofta i pass. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; förr äv. med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av på. Han har smittats, blivit smittad, är smittad av sjukdomen. KOF II. 2: 370 (c. 1655). Ett skabbot Fåår smittar heela hoopen. Grubb 630 (1665) [jfr t. ein räudig schaf steckt die ganze herde an]. För at blifva smittad, behöfdes ibland ej mer än at en enda gång göra besök hos någon siuk. VetAH 1744, s. 74. När någon nödgas i Pestilents-tider besöka någon smittad person, han dricke förut en god dryck Malört-win eller öl, så är han för smittan fri och säker. Bruno Gumm. 186 (1762). Döde och rutnade kroppar af människor, djur och insecter, smitta luften genom deras dunster. Westerdahl Häls. 40 (1768). Pesten hade smittat hela staden. Nordforss (1805). De delar av fartyget, som bebotts av pestsjuka eller som av läkare anses smittade, befrias från ohyra och renas vid behov från smitta. SFS 1934, s. 206. — jfr KOLERA-, KOPP-, MJÄLTBRANDS-, MUL- OCH KLÖVSJUKE-, O-, PEST-, RÖD-SOTS-, SYFILIS-SMITTAD m. fl. — särsk. (†) i uttr. smitta på ngn, smitta ngn; medelst smitta överföras på ngn. Den sjukdomen smittar på andra. Ahlman (1865). Nu följde förfärliga berättelser om smittosamma sjukdomar ... Rysande hörde Hanna på. Hon hade redan hunnit dricka (ur ett begagnat glas) — tänk om det skulle smitta på henne! Hertzberg Canth Lifsb. 2: 117 (1886).
b) intr. (l. abs.), dels (om sjukdom l. upphov till sjukdom): överföras l. spridas gm smitta, dels (om person l. djur l. sak): (ha l. bära o.) överföra l. sprida l. kunna överföra osv. smitta l. sjukdom. Sjukdomen smittar genom förmedling av insekter, genom beröring. Matthias förklarade at hästen blifvit så wida .. botad (från skabb) at den eij smittar. EtnolKällskr. 2: 155 (1807). Stark har .. försökt att ådagalägga, att de mörkare färgerna (jämte större förmåga att absorbera värme) också ägde en större förmåga att absorbera luktande och smittande ämnen. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 79. Kräftsåren (på träd) förblandas ofta med brandsår, hvilka visserligen kunna vara svåra nog — men dock ej smitta. Abelin Frukt 206 (1902). Isoleringsåtgärder måste .. vidtagas så tidigt som möjligt. Sjukdomen smittar nämligen redan i första stadiet. RödKMedUppslB 816 (1932).
c) (numera mindre br.) med obj. betecknande sjukdom o. d.: gm smitta överföra på l. åsamka ngn; särsk. i omskrivet pass. (Vare sig) nu desza koppor (på skilda delar av kroppen hos två smittkoppsympade barn) warit smittade .. eller af inplantningen, så (osv.). SvMerc. 2: 292 (1756).
d) ss. vbalsbst. -ning, om överföring av (sjukdom gm) smitta, nedsmittning. Att genom Smittning den ena intet får rödsiukan aff den andra så kastas Salt i Secretet. Roberg Beynon 194 (1697). Kopparvitriol i 2 proc. lösning har .. visat sig fullt säkert döda sotsporerna och förebygga utsädets smittning efter stöpningen. LAHT 1910, s. 521. Almkvist Könssj. 71 (1924).
4) i allmännare l. oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 3.
a) allmännare l. oeg., i fråga om ohyra, förruttnelse, ogräs o. d.; särsk. tr. När fröet blifwer moget, tager thetta ogräs (dvs. vildsenap) mer och mer til, och genom blåswäder smittar hela åker-marken. Broocman Hush. 2: 207 (1736). Det händer stundom, att då frö-skidor sändas ifrån Indierne, desamma befinnas smittade med ägg af Insekter, som sedan utkläckas i Europa. VetAH 1816, s. 44. Under saft-omloppstiden äro alla porer i splinten, mellan bark och stamm, och äfven i inre barken fyllde af en rå saft som sedan trädet är fäldt, under den varma årstiden, först sjelf antager syra, sedan röta, och derefter smittar sjelfva trädmassan. Ström Skogsh. 163 (1830).
b) mer l. mindre bildl.
α) tr. (o. i uttr. smitta på ngn; se slutet); särsk.: överföras till l. på (ngn l. ngt); överföra ngt hos sig på (ngn l. ngt); (gm exemplets makt l. en mer l. mindre oemotståndlig överföring l. spridning av företeelsen i fråga) påverka l. angripa l. förgifta (ngn l. ngt); påverka (ngn) så att han (ofrivilligt) upplever (ngt liknande) l. (i viss mån) tar efter det som subjektet representerar l. uttrycker l. omfattar; i fråga om överföring av ngt negativt stundom svårt att skilja från 2. Han smittades av vännens exempel l. skratt l. ängslan. Af werdsens onda bruk wår lusta retas opp, / Wi smittas oförmärkt af andras sed och wana. Nordenflycht QT 1745, s. 7. Har jag ej tagit detta Barn (dvs. min brorsdotter) till mig, och sökt at utrota de onda hufwudreglor, med hwilka I (dvs. hennes far) smittat henne. Ekelund Fielding 292 (1765). När en tid til ända gått, / Och ledsnan börjat henne smitta; / Så ville hon (dvs. flickan vid spinnrocken) för ro skull blott, / Ibland en stund i fönstret titta. Lenngren (SVS) 1: 343 (1781). Äfven embetsmannen måste hafva vistats vid Akademien .. för att smittas af den akademiska rigtningen, få smak för egen pröfning (osv.). Agardh BlSkr. 1: 373 (1836). Det har hos .. (den ”idealistiske” skalden) utbildat sig en sjukdom att se smuts öfverallt, och denna sjukdom .. (har) blifvit en förnäm sjukdom som smittat hans vänner. Strindberg NRik. 96 (1882). Blenda brast i gapskratt och smittade Jacob. Bergman HNådT 67 (1910). Även prästerskapet var (på 1700-talet) smittat av tidens allmänna dryckenskapslast. Nyberg i 3SAH LXII. 2: 238 (1951). — särsk. (numera föga br.) i uttr. smitta på ngn (jfr 3 a slutet), smitta (av sig på) ngn. Knorring Skizz. II. 1: 63 (1845). Också på medarbetarne (i tidningen) smittade hans ifver, och hela bladet tycktes plötsligt hafva fått fart och lyftning. Söderhjelm Brytn. 238 (1901). Det är som .. (de anmälda böckerna) själva med sitt lugnare och så att säga kompakta skrivsätt smittat på anmälaren. Dens. Levertin 2: 390 (1917).
β) intr. (l. abs.); särsk.: lätt l. mer l. mindre oemotståndligt överföras l. spridas från person till person l. överföras på l. tas efter av omgivningen; lätt osv. påverka l. ”färga” omgivningen; vara smittsam (se d. o. 3); ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (se β'). (Sv.) Elakt sällskap smittar, (fr.) la mauvaise compagnie corrompt les moeurs, gâte l'esprit. Weste (1807). Gud ske lof! dygd och flit smitta starkare ännu än pest och last. Bremer Nina 532 (1835). Det gäsnings-ämne .. (filosofien) innehåller har smittat som en sjukdom och inträngt allt mer i det allmänna lifvet. Geijer I. 5: 124 (1842). Exemplet uppifrån smittar. Allmogekulturen .. är i mycket stor utsträckning delar av högkulturen, som .. omdanats. Nilsson FestdVard. 30 (1925). Hur gäspandet kan smitta kan han .. ej förklara. Men när nu skratt och gråt kan smitta, varför då inte gäspandet? Zetterström VärldHj. 80 (1942). — särsk.
α') i uttr. smitta till ngt, (på ett smittsamt sätt) locka till ngt. Löjets balsam, som till löje smittar. Fröding Stänk 24 (1896).
β') i p. pr. i adjektivisk anv.: som smittar, smittsam; äv. i överförd anv., om art av ngt l. verkan o. d.: som har avseende på l. kännetecknas av handlingen l. egenskapen att smitta; äv. i adverbiell anv.: på ett sätt som smittar, smittsamt. (De av drottning Kristina gynnade utlänningarnas karaktärs-)lyten voro af en smittande art för et ungt Fruntimmer, icke nog förvaradt, at däremot taga sig i akt. Schönberg Bref 2: 132 (1778). I Agapetus gestalt är .. (Ellen Hartman) omotståndlig. .. Det är sällan vi få se en af så smittande godt lynne uppburen lustspelsfigur. GHT 1896, nr 84 B, s. 1. PT 1905, nr 276 A, s. 3 (om verkan). Ett så smittande skratt som hans har aldrig skakat en teatersalong. Zetterström TjusPanopt. 205 (1937).
5) [eg. allmännare anv. av 2 o. 4 b α] ss. beteckning för att ngt förlänar ngt (l. ngn) objektivt konstaterbara drag o. d. av ngt: förläna (ngt l. ngn) l. förse (ngt l. ngn) med (skämmande l. främmande) drag l. anstrykning l. inslag av ngt; (äv. i uttr. smitta ngt med ngt); numera bl. (mera tillf.) med (jämförelsevis svag) kvardröjande karaktär av bildl. anv. av 3 a; i sht i pass. o. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Lök-mynta .. luktar illa, och smittar mjölken med lök-smak. Aspelin Fl. 35 (1749). (Blekingskan står mycket närmare småländskan än danskan) fastän språket, hvad uttalet beträffar, blifvit något smittadt af den Danska skorrningen. Schlyter JurAfh. 2: 61 (1835, 1879). Qu utmärker .. (i latinet) en guttural tenuis (dvs. klusil), som blifvit smittad med labial (eller fått en viss anstrykning af labial). Richert Ljudlag. 224 (1866). Bekant är, huruledes man vid ett längre uppehåll i landsorten omedvetet och ofrivilligt ”smittas” af dialekten, i all synnerhet vid direkt samtal med allmogen. Noreen VS 3: 14 (1905). — särsk. med avs. på malm l. kemiskt ämne o. d. Scheffer ChemFörel. 72 (c. 1750). Zinken, då den är mineraliserad tillhopa med Järnet uti Blenden, Gallmeja och jordaktiga Malmer .., tyckes .. till någon del kunna smitta Tackjärnet. Rinman JärnH 350 (1782). Somliga meteoriter bestå nästan helt och hållet af jern och jernmineralier, ofta smittade af niccel. Kruhs UndrV 3 (1884). — jfr JÄRN-SMITTAD.
Särsk. förb.: SMITTA AV10 4. särsk. till 4 b β.
1) icke refl.
a) (mera tillf.) tr.: åstadkomma att (ngt) smittar av sig (se 2). SvTidskr. 1893, s. 35 (med avs. på känslor).
b) intr.: smitta av sig (se 2), smitta. (De till Sv. under medeltiden inflyttade tyskarnas) förenklade ordböjning smittade efterhand av på landets egna barn. NordT 1929, s. 272.
2) [delvis möjl. utgående från en eg. bet.: färga av sig o. d.] refl., i uttr. smitta av sig, smitta; få l. ha smittsam verkan; färga av sig; äv. i uttr. smitta av sig på ngn l. ngt, smitta ngn l. ngt, färga av sig på ngn l. ngt. Stefanie gladde sig åt Heddas stolthet öfver sin man; ty en så sann tillfredsställelse lyste ur den unga hustruns ögon, att den smittade af sig. Wetterbergh Penning. 398 (1847). Man kan inte bortse från det faktum, att fascistiska och nazistiska tankegångar allt starkare smitta av sig i England. GHT 1944, nr 244, s. 3. Hans Leygrafs lågmälta entusiasm och pedagogiskt mjuka handlag med sina duktiga elever smittade av sig på (teve-)tittare som annars aldrig skulle dröja vid apparaten då klassisk musik spelades. DN(A) 1964, nr 10, s. 16. —
SMITTA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0.
1) (†) till 1 e: vid beröring lämna ifrån sig färg l. pulverformigt ämne o. d.; färga av sig. De blomster, som smitta från sig, då Bien under arbetet krypa neder uti blomman. Gullander (o. Hagström) SvarVetA 33 (1773). (Ett visst slags späcksten) kan lätteligen rifvas med nagel och smittar ifrån sig, fastän mindre än krita. Rinman 2: 733 (1789). VetAH 1820, s. 114 (om träkol).
2) (numera föga br.) till 3 b: smitta. VetAH 1801, s. 332 (om kläder). Berndtson (1880). Auerbach (1913).
3) (numera föga br.) till 4 b β: smitta av sig (se smitta av 2). Anförarens tapperhet smittar ifrån sig och rycker den fegaste med sig i hänförelse. Gadelius MassSjälsl. 6 (1907). —
SMITTA MED SIG. (†) till 3 a, i uttr. smitta ngn med sig, om person: smitta ned ngn (se smitta ned 1). Morianerne plågas mycket med thenna drakmatken (dvs. guineamasken), och smitta andra med sig. Lindestolpe Matk. 47 (1714). —
2) bildl.: smitta (se smitta, v. 4 b α), påverka; ngn gg äv. övergående i bet.: överhopa (ngn med ngt). Folks förtal och smäde-tungors siuka, / Som smittar menn'skan så til alla lemmar ned, / At hon, ehuru skön, dock blifwer allom led. Kolmodin QvSp. 2: 17 (1750). Du lilltulta vet inte af något ondt, sade mannen, och när jag tar dig i knät är det liksom en liten Guds engel kom till mig .. — förbanna mig är det icke som ungen smittade ner mig med litet kristendom, så gammal och erfaren jag är. Wetterbergh Penning. 25 (1847). Det är .. lätt förklarligt huru t. ex. i församlingar, där personer av olika partier drabba samman, upphetsningen kan allt mera stiga: den ena smittar ner den andra. Vasenius Harm. 142 (1908). Den hänförda dyrkan, som ägnas levnadsteckningen över Johnson har efter hand smittat ned (dess författare) Boswell med superlativer, och (osv.). Böök 4Sekl. 15 (1928).
3) refl., i uttr. smitta ned sig, motsv. 1, 2: vålla att man blir nedsmittad; i sht förr särsk. motsv. 2. De rädas at gå dit (dvs. i kyrkan), at sig ei smitta ner / Af andras orenhet. O hwilka Phariser! Kolmodin QvSp. 2: 65 (1750). Andersson Plautus 70 (1901). —
SMITTA OMKRING SIG10 04 0, äv. KRING SIG4 0.
2) till 4 b β: smitta; (smitta o.) gripa omkring sig. Seklets (dvs. 1800-talets) midt med dess starka (kulturella) impulser, hvilka smittade kring sig i de vidaste kretsar. Söderhjelm Tavaststj. 115 (1900). Krusenstjerna Pahlen 5: 230 (1933).
Ssgr (Anm. Förleden i nedanstående ssgr uppfattas nu (i första hand) vara smitta, v., men kan urspr. (delvis) utgöras av smitta, sbst.2 i abstrakt bet.; jfr äv. de under smitta, sbst.2 anförda ssgrna): A: (1 a) SMITT-BORSTE. (smitt- 1655 (: Smit-; möjl. till smita, v.1). smitte- 1578—1583) (†) borste för påstrykande av färg l. (läder)svärta; jfr smet-borste. TullbSthm 27/9 1578. 10 st. Smit och Krafzborstar. BoupptSthm 14/6 1655. —
(3 b) -FÖRKLARA, -ing. (smitt- 1911 osv. smitto- 1894 osv.) (i sht i fackspr.) förklara (ngn l. ngt) smittad l. smittförande; särsk. (med avs. på kreatursbesättning l. gård l. område o. d.) i fråga om mul- o. klövsjuka. Intyg (om symtomfrihet) .. erfordras för de från det smittoförklarade landet eller landsdelen kommande djuren. SFS 1894, nr 31, s. 6. Platen Ensam 184 (1939; i pass., om stad). —
(3 b) -KRAFT. (smitt- 1849 osv. smitto- 1926 osv.) förmåga att smitta l. överföra sjukdom, smittförmåga; kraft l. intensitet varmed ngt smittar. Ilmoni Sjukd. 2: 84 (1849). Förlora sin smitt(o)kraft. Östergren (1942). —
(3 b) -KRAFTIG. (smitt- 1906 osv. smitto- 1942 osv.) som har (stor) smittkraft. 2NF 6: 392 (1906; om baciller). —
(4 b β) -KÄNSLA. (tillf.) känsla som smittar l. smittat l. beror på att ngn smittats av annans känsla. Larsson Spinoza 53 (1931). —
(4 b β) -LIDANDE. (tillf.) lidande som smittar l. smittat av sig l. som beror på att ngn smittats av annans lidande. Larsson Spinoza 143 (1931). —
(3 b) -SÄTT. (smitt- 1915 osv. smitto- 1890 osv.) sätt på vilket smitta överföres l. sprides (l. överförts osv.). Verdandi 1890, s. 7. —
(3 b) -TID, sbst.2 (sbst.1 se sp. 7592). (smitto- 1784) (numera mindre br.) om tid l. period under vilken sjukdom l. smittbärare smittar. VetAH 1784, s. 138. —
B (†): SMITTE-BORSTE, se A.
D [eg. ssgnsform till smitta, sbst.2]: SMITTO-FÖRKLARA, -KRAFT, -KRAFTIG, -SÄTT, -TID, -TILLFÄLLE, se A.
Avledn.: SMITTAKTIG, adj. [delvis avledn. av smitta, sbst.2] (†) till 3 a, b: smittsam (se d. o. 2 a). Carolstadius Pest. C 4 b (1620; om sjukdom). Salwia stempner Blodh i såår, och renser orene och smittachtige såår. Månsson Ört. 37 (1628). —
SMITTARE, m.//ig. (mindre br.) till 3 a, b: person som smittar ned andra, smittspridare, smittbärare. Upsala(A) 1921, nr 21, s. 1. —
SMITTBAR, adj. till 3 a, b: som kan smittas; särsk. (o. numera nästan bl., med prägel av fackspr.) om vara: som (lätt) tar till sig o. länge kvarhåller (o. sprider) smitta (av svår epidemisk sjukdom); i sht förr äv. om sjukdom: smittsam (i sht i avledn. smittbarhet). QuarantainFörordn. 1806, s. 21 (om varor). IllSvOrdb. (1955).
Avledn.: smittbarhet, r. l. f. egenskapen att vara smittbar l. smittsam, särsk. dels hos vara, övergående i bet.: (grad av) smittsamhet, dels hos sjukdom: smittsamhet. Skogman PVetA 1832, s. 11 (hos varor). För att bevisa sjukdomens smittbarhet. Tiden 1848, nr 269, s. 2. IllSvOrdb. (1964). —
SMITTELIG, adj. [fsv. smitteliker; delvis avledn. av smitta, sbst.2] (†) till 3 b: smittsam (se d. o. 2 a). Baazius Upp. 144 b (1629). Bleff förbudet Resa till Runneby för den smitteliga siuckdomen der är. VRP 1643, s. 1114. Tiselius Vätter 1: 106 (1723). —
SMITTELSE, r. l. f. [fsv. smittilse] (-else 1582—1749. -ilse 1526) (†)
1) till 2, = besmittelse 1 (slutet). Thenne (dvs. ogudaktiga som innästlat sig bland eder) äro smittilse j bland idar kerlek. Judas 12 (NT 1526; Bib. 1541: skamflecker). Sacramenterare, Wederdöpare .. och flere smittelser, som icke bliffua widh rena Gudz ord. PErici Musæus 5: 166 a (1582; t. orig.: dergleichen Geschmeiss). Lind (1749).
SMITTIG, adj. [jfr fsv. smittogher, oren; delvis avledn. av smitta, sbst.2] (†) till 3 b: smittsam (se d. o. 2 a); äv. bildl. (jfr smitta, v. 4 b β): smittsam (se d. o. 3). (Vi) se .. gerne, att I (dvs. ståthållaren som uppmanas lämna Sthm för pestens skull) tilseie andre wåre vndersåter ther i stadenn, att the i tijdh vndfly sådanne smittigh siukdom. Stiernman Com. 1: 219 (1572). Man .. (kan) aldrigh synden bortkasta .. och Dödhen vnfly. Hwadh hielper tå enom vnfly, medhan han medh sigh förer then smittighe syndennes Förgifft? PPGothus Und. T 5 a (1590). Triewald Lärespån 50 (1710). —
SMITTSAM, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content