SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMOCK smok4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av ä. eng. smock, elliptiskt för smock-frock, lång veckad arbetsblus, ssg med frock, klänning o. d.; förra leden är ä. eng. smock, kvinnolinne, särk (av feng. smoc, skjorta), etymologiskt identiskt med SMOCK, sbst.3, o. sv. dial. smock, smuck, fingertuta (Ihre DialLex. 161 (1766)), pipa, pipmunstycke, fvn. smokkr, bröstduk (nor. dial. smokk, fingertuta); jfr äv. fht. smoccho, skjorta. — Jfr SMOCKING, SMUCK, sbst.1]
sömn. rynkning (se RYNKA, v. 2 c) i rutmönster (i sht på barnkläder); jfr SMOCKING. Freja 1885, s. 149 (på blus). Modellerna och mönstren är i stort sett bra valda, man frågar sig bara om inte det förekommer lite för mycket smock på flickklänningar, förkläden och dockkläder. Idun 1947, nr 7, s. 25. Festblusar med smock i midjan. SvD 1975, nr 344, s. 10.
Ssgr (sömn.): SMOCK-KLÄNNING. klänning med smock. SDS 1977, nr 146, s. 10.
-MODELL. modell med smock. DN 1967, nr 127, s. 15 (i fråga om klänning).
-RYNKA. rynka ingående i smock. Idun 1930, s. 790.
Avledn.: SMOCKA, v.1 sömn. förse (klädesplagg) med smock. Åkerhielm Webster Fiende 159 (1927; i p. pf., om klänning).
Spoiler title
Spoiler content