publicerad: 1979
SMULA smɯ3la2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SMÅLA små3la2, v. -ade ((†) pr. sg. pass. -es Broman Glys. 3: 54 (c. 1730: smöles), Lind (1749: smöles)). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(smol- (-hl-) 1578—1939. smul- 1625 osv. smål- (-hl-) 1555 (: osmålat, p. pf. n.)—1847. smöl- c. 1730—1755)
Etymologi
[fsv. smula, smola, småla, sv. dial. smula, småla, smöla (med grumligt ö-ljud); jfr dan. o. nor. smule, nor. dial. smola; till SMULA, sbst., l. möjl. sidoform (med s-) till sv. dial. molas, smulas, fvn. mola (nor. dial. mola), smula, samhörigt med fvn. moli, smula (se SMULA, sbst.). — Jfr SMULIG, SMULLRA, SMULNA, SMÖLE]
1) motsv. SMULA, sbst. 1: (gm krossning l. gnuggning o. d.) sönderdela l. förvandla (ngt) i l. till smulor, smula sönder (äv. i sådana uttr. som smula ngt i l. till ngt); äv. utan obj.; äv. intr. l. refl. l. i pass. övergående i deponentiell anv.: gå sönder i smulor, bli l. förvandlas till l. bilda smulor. Grahamsbrödet smular (sig) för mycket. Att same (för Finl. avsedda) brödh motte bliffve baket udi kaker effther thet Vestgötiske sett, att thet icke motte småles, när thet utöffver skickes. G1R 26: 183 (1556). (Den berusade) rijder inn på kiörkiogården, rijder på the dödass grifter, så törfverna smolass. VDAkt. 1680, nr 140. (Vissa kalkstenslager) småla sig i skärfvor och stycken, när något skal göras deraf. Kalm VgBah. 25 (1746). Ljungelden smular berg. CVAStrandberg 3: 143 (1868). Murknad och smulad till mull är deras gamla vikingagård. BygdFolk 1: 158 (1927). Lösa, lätt smulande sedimentbergarter. SvGeogrÅb. 1949, s. 39. Usla mazariner smulades på assietterna. Olsson Mittåt 7 (1963). — jfr AV-, BORT-, SÖNDER-SMULA o. O-SMULAD samt AV-SMULNING. — särsk. mer l. mindre bildl. (motsv. SMULA, sbst. 3, 4); förr äv. i uttr. smula för ngra, utdela mat i mycket små portioner till ngra. Här måste jagh smula för folcket, som man plegar giöra för hönsen, så oflitigt hafver Måns Mårtensson sackerne (dvs. furneringen) bestelt. Gustaf II Adolf i OxBr. 1: 276 (1625). Hvad tjenade det till att moralisera .. (över att en kvinna tänkte gifta sig uteslutande för uppehällets skull)? Alla teorier skulle ändå smulas till sand under denna varelses sjelfupphållelsedrift. Benedictsson Ber. 213 (1888). Så länge det har funnits kultur på jorden, har den ena handen smulat, medan den andra har byggt. Heidenstam Dag. 61 (1909). Karlfeldt Hösth. 106 (1927).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i fråga om att ngt (särsk. regn l. snö) faller smått o. tätt; äv. bildl.; särsk. opers. Det smohlar stundeligen wid Takhyllorna (i Stora Kopparberget). Troili BrevBergskoll. 11/11 1736. Det snögar ej starkt, men smålar jemt. Weste FörslSAOB (c. 1815). Den gården ger ej just så mycken afkastning, men det smålar jemt. Därs.
3) (företrädesvis i formen småla) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om säd: drösa (se DRÖSA, v. I 4). Möller (1790). Säden smolar då den är mogen. Nordforss (1805). Cannelin (1939).
Särsk. förb.: SMULA AV10 4. till 1: avskilja (ngt) i form av smulor; äv. intr. l. i pass. övergående i deponentiell anv.: avskiljas l. falla av i form av smulor; äv. bildl. Skifwan (av granbark) ältas emellan händerna så att den grofwa barken smålar af. VästmFmÅ 13: 27 (1772). Rinman 2: 740 (1789; i pass.). Båten lade till vid flera landningsplatser, och passagerarne smulades af. Topelius Fält. 5: 361 (1867). Norlind AllmogL 584 (1912). jfr avsmula. —
1) till 1: slösa bort l. förspilla (ngt) gm att smula det; äv. i pass. övergående i deponentiell anv.; äv. bildl. Broman Glys. 3: 211 (c. 1730; i pass.). Hon skall ej i mångahanda verksamhet smula bort sin kraft, hon skall samla den till et gifvet mål. Bremer Pres. 291 (1834).
2) till 3, i pass. övergående i deponentiell anv.: gå till spillo gm att drösa. SamlRönLandtbr. 2: 163 (1777). —
SMULA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER.
1) smutsa ned (på en plats o. d.) med smulor; äv. tr.: låta (ngt) i smulor falla ned (i ngt o. d.). Smula ned på bordet. Smula ner jästen i en skål. SvD 1979, nr 30, s. 20.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2, om snö o. d.: falla ned smått; äv.: låta (snö o. d.) falla ned smått. När will du hålla up du watn fulla göya / At småla nidh så tätt dhen lätta kalla snö. Skogekär Bärgbo Wen. 90 (c. 1650, 1680). Lenæus Delsbo 233 (1764: neder; om snö). Jag vet ej hvad det är som smålar ned från taket. Weste FörslSAOB (c. 1815). —
SMULA SÖNDER10 40. [fsv. smula sunder] till 1, = smula, v. 1; äv. bildl. Sedhan tagher Prästen Brödhet, och smolar thet sönder vthi Kalcken, ther Wijnet är vthi. Petreius Beskr. 6: 24 (1615). För tort bröd smolas sönder. Broman Glys. 3: 115 (c. 1730). Det är intet under at en marmor wid sådan eld blir fullbränd till kalk och smålar sönder. Browallius Holbg 112 (1744). NordT 1881, s. 250 (: smula sönder sig). (Olaus Petri hade) smulat sönder föregångarnas fabelhistoria. Schück VittA 1: 26 (1932). jfr söndersmula. —
SMULA TILL10 4. (numera bl. tillf.) till 1, bildl.: i småportioner tilldela (ngn ngt av ngt); äv. refl., i uttr. smula sig till ngt, styckevis l. i småportioner tillskansa sig ngt. CGyllenborg Vitt. 118 (c. 1700). VDAkt. 1706, nr 52 (: smola sigh till). —
SMULA UR10 4. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 3, om säd: dråsa ur. Brauner Bosk. 146 (1756).
Ssgr (till 3; numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat; jfr smula, sbst. ssgr): SMUL-RÅG. jfr -säd. LB 2: 292 (1900). —
Spoiler title
Spoiler content