SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMULTA smul3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. smulta; nära besläktat med SMULTER. — Jfr SMULT, sbst.1]
(numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) i fråga om logarvning: (före avhåringen) uppluckra överhuden hos (fårhud l. hud för beredning till sulläder) gm förvaring i sluten, uppvärmd l. fuktig lokal (smultrum l. dyl.). Keyser Kemien 3: 139 (1876: smultning). De hudar, som smultas och äro afsedda till sulläder, behöfva naturligtvis, hvarken pyras eller svällas. ArbB 80 (1887). S. k. kall smultning, där hudarna .. få hänga 6 à 12 dagar i fuktig luft under en lägre, möjligast jämn temperatur. 2NF 17: 167 (1912). Fatab. 1935, s. 184 (i p. pf., om hud).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.): A: SMULT-FAT. jfr -lår o. fat 1. HandtvLBl. 1905, s. 29.
-HUS. hus för smultning. Kiellberg KonstnHandtv. Garfv. 4 (1753).
-KAMMARE. jfr -hus. Hirsch LbGarfv. 84 (1898).
-KÄLLARE. jfr -hus. PT 1897, nr 55 A, s. 1.
-LÅR. lår (l. kar o. d.) för smultning. UB 5: 443 (1874).
-METOD. smultningsmetod. HandtvLBl. 1905, s. 29.
-RUM. jfr -hus. Hirsch LbGarfv. 82 (1898).
B: SMULTNINGS-METOD. vid logarvning använd metod bestående i smultning. HandtvLBl. 1905, s. 29.
Spoiler title
Spoiler content