SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMUTTE smut3e2, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Västergötl.) smutte; till SMUTTA, v.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) man som snattar l. brukar snatta, snattare. Strix 1903, nr 22, s. 6 (från Västergötl.).
Spoiler title
Spoiler content