[sv. dial. smylä, smula sönder, slå sönder, smylä in, prygla, smörja in, klappa om, smeka; av ovisst urspr. — Jfr SMYL, sbst.1]
(†) ge (ngn) stryk l. prygel; äv. i uttr. smyla på ngn, (möjl. att fatta ss. särsk. förb.), ge ngn stryk l. prygel. Lind(1749). (Sv.) Smyla på en, (lat.) Verbera alicui infligere. Sahlstedt(1773). Dähnert(1784).