publicerad: 1979
SMYLER l. SMYL, sbst.2, m.
Ordformer
(smyl c. 1755. smyler 1737—1741)
Etymologi
(†) (servilt l. falskt) inställsam person, smilare, smilfink; jfr SMILER. Scherping Cober 2: 265 (1737). Schultze Ordb. 4626 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content