publicerad: 1979
SMÅLÄNDSKA små3~län2ska, i särskilt vårdat tal äv. ~län2dska, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
Ordformer
(-ländska 1807 osv. -länska (-lenska) 1596—1706)
Etymologi
1) småländsk kvinna l. flicka. En smålenska, mistänckt för truldom. ÄARäfst 146 (1596). Småländskor, hvilkas ypperliga ostar äro beryktade. SöndN 1862, nr 28, s. 1.
2) småländskt språk, småländsk dialekt. Höijer 4: 49 (c. 1812). Det var en liten linhårig olycka och hon talade den mest oförfalskade småländska. Siwertz Tråd. 58 (1957).
3) (†) i uttr. på småländska, på småländskt sätt. Lätt kiöra .. timmer hem till Enghult .., ty iagh vill ha der en bygning och dubel högh, intet på smålänska. JStålhammar (1706) i KKD 7: 137.
Spoiler title
Spoiler content