SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMÅMONOM, adv.
Etymologi
[jfr sv. dial. småmåner, pl., små jämkningar l. lämpor, nisl. smámunir, pl., småsaker; förleden är SMÅ, adj., senare leden dat. pl. av MÅN, sbst.1 — Jfr SMÅNINGOM]
(†) i små portioner, litet i sänder, småningom. Lika som Gudh icke så hastugt straffar them som emoot honom bryta, vthan longsampt och toghligha, så giffuer han icke heller alla sina gåffuor til lika (dvs. på en gång), vthan småmonom. LPetri ChrPina q 5 a (1572).
Spoiler title
Spoiler content