publicerad: 1979
SMÄLAS, v. dep.; anträffat bl. i ipf. sg. smältes.
Etymologi
[jfr sv. dial. smäla, klema, smila, prata skräp, sladdra; jfr äv. smäl, smilande person, smäl, n., smek, klemande; möjl. till SMÅ, adj., o. SMÄLING]
(†) vara inställsam l. fjäskande i umgänget (med ngn). Saligh Morsyster i Siäla berömes allestädhes hafva varit svåra alvarsam i alla gärning(ar) hon smältes (: smektes) medh ingom. Bureus Suml. 549 b (c. 1600; från Ångermanl.).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content