SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SMÄRLING smæ3rliŋ2, sbst.2, förr äv. SMIRLING, m. l. f. l. r.; best. -en; pl. -ar (Möller (1790), Cannelin (1939)).
Ordformer
(schmerl- 16821684. smirl- 1609. smärl- (smerl-) 16111939)
Etymologi
[liksom d. smerling, av t. schmerling (mht. smerlinc), till schmerle (se SMÄRLA)]
(numera knappast br.) fisk av familjen Cobitidæ (grönlingar), särsk. om den ätliga fisken Noemacheilus barbatulus Lin., grönling; äv. koll.; förr äv. om familjen; jfr SMÄRLA. Carpar, lax, ål och smirlingh / Maal, gäddor, simpor och grönlingh. Asteropherus 34 (1609; uppl. 1909). Till Schmerling dammen .. bekostat .. (lön till) Tree karlar som j twenne dagar haf(w)a hulpet att fiska Schmerling af samma damb, och buret dem j Carpedammen. HovförtärSthm 1683, s. 1326. Retzius Djurr. 76 (1772; om familjen). (T.) Schlammbeisser .. (sv.) en art smärling, Cobitis fossilis. Möller 2: 803 (1785). Åstrand (1855; om grönling). Cannelin (1939). — jfr RAND-SMÄRLING.
Ssgr (numera knappast br.): A: SMÄRLING-NOT, se B.
B: SMÄRLINGS-DAMM. damm där fisk av familjen Cobitidæ hålls. HovförtärSthm 1683, s. 189, 1322.
-NOT. (smärling- 1681. smärlings- 1682) not för fångst av fisk tillhörande familjen Cobitidæ. HovförtärSthm 1681 A, s. 1388. Därs. 1682, s. 1884.
Spoiler title
Spoiler content