SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SMÄRTLIG l. SMÄRTSLIG, adj. -are (Humbla Landcr. 101 (1740: then smärtzligaste), Atterbom Minnest. 2: 118 (1847)). adv. -EN (VDAkt. 1671, nr 123 (: smärteligen)), -T (PoetK 1813, 1: 73, Kullberg Tasso 2: 41 (1860)).
Ordformer
(smärtelig 1671 (: smärteligen, adv.)1761. smärtlig (-e-) 17111860. smärtselig c. 1750. smärtzlig (-e-) 17401741. — n. sg. o. adv. -ligit 1759. -ligt 18131860)
Etymologi
[jfr d. smertelig, mlt. smertlīk, mht. smerzlich (t. schmerzlich); till SMÄRTA, sbst. o. v.1]
(†)
1) motsv. SMÄRTA, sbst. 1 o. SMÄRTA, v.1 1 a, = SMÄRTSAM 1. At Guds enfödde Son är död, och thet med en skamlig och smärtelig död, thet kan ingen höra utan häpenhet. Spegel Pass. 23 (c. 1680). Fastande och andra smärteliga plågo-sätt. Rönigk Fresenius 43 (1753). Plågor vänta dig här, ja, korsens smärtliga pina. Nicander Minn. 16 (1769).
2) motsv. SMÄRTA, sbst. 2 o. SMÄRTA, v.1 2 a, med sakligt huvudord: som vållar l. är förenad med l. ger intryck av smärta, som smärtar, smärtsam (se d. o. 2); äv. ss. adv. VDAkt. 1671, nr 123. Upplysningen om orsaken till Exc. Ihres dröjsmål har jag mottagit med smärtligt deltagande. Atterbom (1852) i 3SAH XXXVIII. 2: 136. Så sorgligt mildt de matta ljuden klinga, / Så smärtligt ljuft; hvart ord till hjertat går. Kullberg Tasso 2: 41 (1860).
Spoiler title
Spoiler content