[av t. schmettern (mht. smetern, pladdra); av ljudhärmande urspr.]
(†) krossa (ngn l. ngt); äv. i uttr. smättra ngt i grus, krossa ngt till grus. Torn blifwe wänd' op ned; Låås, Bomar, och järnade Portar / Smättras i grund, som stoft, til intet, och splittras i Wädret. Stiernhielm Fred. 1(1649, 1668). Fienden (kastade) af alla dess mörsare på een gångh Bomber inn i Staden (dvs. Dorpat), så att ett Tämmeligit grufweligit smattrande för det arma folcket, och synnerligen dhem som blefwo smättrade och sönderslagne war. KKD 11: 248(1704). Så sprängas höga Berg och Hus: / Så smettras fasta Torn i grus. Frese VerldslD 86(1714, 1726). — jfr SÖNDER-SMÄTTRA.
