SNABB snab4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. snabb, spets, udde; jfr nor. dial. snabb, bit, stycke, eng. dial. snab, klipputsprång; jfr äv. ä. d. snabe, hörn, d. dial. snabe, nubb att hänga kläder på, framskjutande skogsparti, näsa, spets, udde, ffris. snabba, mun, mlt. snabbe, skosnabel; till den rot som föreligger i lit. snãpas, snabel, o. (i variantform, utan s-) i NÄBB, NÄV. — Jfr SNABEL, SNAPPA, v.]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (framskjutande) spets (särsk. på båtstäv); förr äv.: stäv. Samma dag kom til Enhörninghen som th(et) skurett bygdes m(edh) framan på snabben .. spiick — ij c. SkeppsgR 1546. (Man fann) Gottfrid hängande på snabben vid stäven. Dahlberg Vättern 28 (1949).
