publicerad: 1980
SNAPPA snap3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE, se avledn.
Ordformer
(snap- i ssgr 1547 (: Snaplås)—1782 (: snapsäck). snapp- 1543 (: snapperij), 1547 (: Snappelåes), 1582 osv.)
Etymologi
[fsv. snappa (i bortsnappa m. fl.), sv. dial. snappa, snappa, stjäla; liksom dan. o. nor. snappe sannol. av mlt. snappen, snappa (med munnen l. näbben), tala fort, hastigt fara iväg (lt. snappen, snappa (med munnen l. näbben), tala fort o. korthugget, (med fjäderkraft) fara l. sprätta tillbaka l. igen), motsv. mht. snappen, smacka, smälla, vackla, pladdra, utöva stråtröveri (t. schnappen, smacka, smälla, klicka (om gevär), snappa), o. mnl. o. nl. snappen, varav eng. snap (se SNAPSHOT); intensivbildn. till en urgermansk motsvarighet till antingen mht. snaben, göra snabb o. smällande rörelse, fnysa, hoppa, skynda (till roten i SNABEL), l. fvn. snapa, snappa, snylta (se SNAPRA). — Jfr SNAFSA, SNAPPA, sbst., SNAPPE, sbst.2, SNAPPHANE, SNAPS]
I. med direkt obj. l. prep.-adverbial: hastigt rycka till sig o. i anv. som närmast ansluter sig till denna bet.
1) med avs. på ngt sakligt: hastigt (o. i smyg) rycka till sig (o. tillägna sig l. lägga beslag på); äv. (numera i sht i vissa trakter, mer l. mindre bygdemålsfärgat) övergående i bet.: snatta l. stjäla (undan); stundom äv. med indirekt refl. obj.; äv. i uttr. snappa efter ngt, söka hastigt (o. i smyg) rycka till sig osv. ngt, söka snatta l. stjäla (undan) ngt; äv. oeg. l. bildl. (förr särsk. dels liktydigt med: erövra l. röva (land o. d.), dels i uttr. snappa på ngn, företa röveri mot ngn l. utsätta ngn för plundring); i oeg. l. bildl. anv. äv. (i förb. med prep.-adverbial inlett med efter) utan bestämd gräns närmande sig l. övergående i 4. Han snappade en hätte från Jöns finne. Johansson Noraskog 3: 182 (cit. fr. 1591). Czaren (har) lofwat .. (danskarnas) herre, sigh eij willia giöra frijdh med Swerige, förän Dannemarck får Halland, Bleking, Skåhne, Båhuus-lähn och andra länder igiän som Swerige snappat därifrån. KKD 5: 142 (1710). (På vägen till Efesus) syntes .. några Janissarer, intet olika Snapphanar, och tror jag väl, att de gerna haft lust att snappa på oss eller lära oss sjunga den sista vår svanesång, om de inte hade ansett oss vara för väl försedda däremot. Eneman Resa 1: 63 (1711). Det kommer ei på bord, hwad en ur grytan snappar. Kolmodin QvSp. 2: 61 (1750). Han .. roade sig och de andra genom att med munnen snappa efter gubbens nattmössa. Snellman Gift. 1: 67 (1842). Uppbragt rusade han fram: — Snappade du min fågel? Moberg Rid 143 (1941). Plötsligt stegrade sig havets blåa eldighet / det snappade efter himlens närande blod. Lindegren Svit. 28 (1947); jfr 4. — jfr AV-, BORT-, FRÅN-, FÖR-, UNDAN-, UPP-SNAPPA o. O-SNAPPAD. — särsk.
a) i fråga om att ett djur (stundom äv. en människa) med munnen o. d. snappar (efter) ngt som förtärs l. avses att förtäras l. som innehåller föda o. d.; äv. (i sht i abs. anv.) med särskild tanke på rörelser av mun o. d. vid sådant snappande (stundom äv. uteslutande med tanke på sådana rörelser, liktydigt med: hastigt (skjuta fram o.) öppna o. sluta munnen o. d.); stundom äv. ss. vbalsbst. -ning konkretare, om enskild akt av snappande. (En simmande hund med ett köttstycke i munnen) fick .. see skuggan vtaff kiötstycket, nedre j watnet .. och snappade snarlighen ther effter. Balck Es. 69 (1603). Räfwen är til anseendet et så menlöst kreatur, at jag ofta misztagit mig :.. men ack, ehwart saken hwälfwer, snappar han sig altid et lamm. Dalin Arg. 2: 352 (1734, 1754). På morgonen en man / sig måltid rikligt skaffe, / om han till bekanta ej kommer; / annars sitter han och snappar, / som svulten han vore, / och kan föga fråga. Brate Edda 14 (1913). Schager Nöjesfiske 22 (1915; snappningen, sg. best., konkretare). Gässen bakom spjälarna sträcka ut sina hufvuden för att snappa efter vattendropparna som falla från taket. Berg Krig. 124 (1915). Barnets mun snappade glupskt så fort den förnam moderns hud. Moberg Rosell 29 (1932). En svart jättelax, som mitt i sin vakring snappar en fluga för att sen .. dyka tillbaka mot djupen. Rosendahl Lojäg. 268 (1956). — särsk. (numera bl. tillf.)
α) med avs. på alkoholhaltig dryck: inmundiga gm att hastigt skjuta fram o. därpå snabbt öppna o. sluta munnen; förr äv. (anträffat bl. ss. vbalsbst. -ande): smygdricka. LReg. 203 (1635: Tappande och Snappande). Biertapparen, snickaren och skräddaren sutto där som tre stumma bisittare. Den förstnämnde .. läppjade blott på sitt glas ... Grelin drack i djupa klunkar ... Stickselius snappade sitt öl. Nilsson Bokh. 155 (1937).
β) i bild, om person i uttr. betecknande att vederbörande låter locka sig till att vara med på ngt l. ”nappar på kroken”. (Torolv sade till Spå-Gils:) Om du dräper (Ulvar) .., så skall jag ge dig tre marker silver och betala böterna för dråpet. .. Spå-Gils var fattig och i stort behov av pengar och snappade genast efter denna fluga. Alving IslSag. 1: 80 (1935).
b) (†) ss. led i förr använt sätt att framställa pottaska: (med ett i handen hållet redskap) hastigt (för att icke bränna sig) hämta upp (växtaska ur eldhärd). Linné Sk. 407 (1751).
c) [jfr t. (nach) luft schnappen] i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv., i fråga om att ett djur l. en människa skaffar l. söker skaffa sig luft på ett sätt som erinrar om att snappa (i bet. a); i uttr. snappa luft l. (o. vanligast) efter luft (i sht förr äv. luften l. vädret) l. andan, (söka) skaffa sig luft (ofta med tanke på att detta sker med svårighet l. under ansträngning) gm att (skjuta fram nosen l. munnen o. dyl. o.) med hastiga o. korta (o. ljudliga) andetag insupa luft; ofta liktydigt med: flämtande insupa luft l. dra åt sig andan, kippa efter luft l. andan; stundom äv. allmännare, om människa (i uttr. snappa (efter) luft): hämta (frisk) luft. Schultze Ordb. 4640 (c. 1755: äfter luften). Han (har) köpt sig ett fullblodssto, som snappar efter vädret som en basunblåsare. Backman Reuter Lifv. 2: 55 (1870). Den sjuke sitter i sängen, snappande efter luft. LbInternMed. 1: 868 (1917). (Man) hade strömmat ut i den brokigt eklärerade trädgården för att snappa luft (efter festmåltiden). Hasselblatt Mann Trist. 115 (1918). Fiskarna komma .. (under vintern), om en vak upptages, upp till vattenytan och snappa luft. Hammarström Sportfiske 255 (1925). Han snappade efter andan i korta, stötiga tag: — Kal Oska ... Jag blir ihälkvavd. Moberg Utvandr. 395 (1949). — särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om inandning o. d.: som sker under snappande. Ljungdahl ÄmnSj. 243 (1930; vid blåsyreförgiftning).
d) [sannol. med anslutning till II (jfr äv. SNAPP, interj.) skedd bet.-utveckling ur a (med tanke på näbbrörelserna)] (mera tillf.) i utvidgad anv., ss. vbalsbst. -ande, om rödbenas (se RÖD-BENA 1) knäppande l. smällande läte. Rosenius SvFågl. 4: 249 (1933).
e) (numera bl. tillf., i sht skämts.) bildl., i fråga om att ta l. hämta l. låna ngt yttrat l. skrivet l. komponerat o. d. från ngn l. ngt. (Enligt de gamla grekerna skall Homeros) af Phantasia .. hafwa snappat alt thet han skrifwit om Trojæ öde. Rydelius Förn. 104 (1720, 1737). Dessa tonfall, som han (dvs. O. Lindblad) snappat från naturens strängaspel. CVAStrandberg 1: 319 (1864).
f) (mera tillf.) bildl., i uttr. snappa efter ngns blick, söka fånga ngns blick. (Sångerskan) fröken Ramst sjöng vidare sin nummer och glömde bort att kokettera för den feta (trävaruhandlaren), som satt vid sitt portvin och snappade efter hennes blickar. Tavaststjerna Inföd. 42 (1887); jfr 4.
g) (numera bl. mera tillf.) bildl., i fråga om att (i smyg l. i hemlighet) uppfånga l. tillägna sig l. göra sig delaktig av l. underkunnig om (nyhet l. yttrande l. meddelande o. d.). Nu är hon (dvs. frun) som ett vinterny .. / Och kilar kring så frisk och kry / Och snappar nyheter. Tullberg MVänn. 62 (1884, 1892). — särsk. (mil.) i fråga om att i hemlighet uppfånga o. tillägna sig innehållet i fientligt signalmeddelande. Man borde icke glömma .. att (Hindenburg o. Ludendorff) .. genom att ”snappa” ryssarnas radiomeddelanden, ständigt voro på det klara med sina fienders avsikter. KrigVAT 1922, s. 372. Genom snappning avlyssnas el. avläsas fientliga signalmeddelanden. SvUppslB 24: 740 (1935). Dessa meddelanden skola snappas. HbHemvärn. 2. XXI: 14 (1951).
2) [eg. utvidgad l. oeg. l. bildl. anv. av 1] med avs. på person: hastigt (o. i smyg) överrumpla o. bortföra l. röva bort l. infånga; numera i sht dels (mil.) med avs. på fientlig soldat (äv. i uttr. snappa fånge, gm hastigt (o. i smyg) försiggående överrumpling ta fånge (hos fienden)), dels i särsk. förb.; förr äv. dels närmande sig l. övergående i bet.: arrestera l. häkta, dels i uttr. snappa efter ngn, söka infånga ngn (för att dödas). (Herodes) snappade effter Christum. PErici Musæus 4: 46 a (1582). Äfwen infunno sig (hos kommendanten) några Qwinfolck som om natten förr i sine huus wedh Rogers porten blifwit snappade, beklagade den wåldsamhet de Giemene emot dem wisat, men Gen. Baron som dem fria lämnat weste att berömma. HC12H 3: 175 (c. 1710). Man kan .. snappa fångar .. hos fienden för förhör t. ex. bakom våra linjer. SAOBArkSakkSvar (1976). — jfr O-SNAPPAD.
3) [eg. utvidgad anv. av 1 (a)] om djur (l. person): med tänderna nafsa l. hugga l. bita (ngn l. ngt i avsikt att sarga o. d.); äv. (o. numera nästan bl.) i uttr. snappa efter ngn l. ngt, med tänderna nafsa l. hugga l. bita efter ngn l. ngt; om person äv. oeg. l. bildl. Clappe bonden, så snappar han tigh igen. SvOrds. A 4 a (1604); jfr: Klappa paddan, så snappar hon digh igen. Grubb 417 (1665). Han (dvs. räven) snappadhe strax effter migh, / Medh ångest iagh vndkomma kunde. Forsius Fosz 295 (1621). Snart nog snappade .. (den sårade buffeloxen) efter oss och tog bort en del af hästens svans. Nyblom Hum. 171 (1874).
4) [eg. utvidgad l. bildl. anv. av 1 (a)] (numera bl. tillf.) om person l. djur l. ngt sakligt (med tanke på person(er) l. personifierat): (ivrigt) söka skaffa sig l. få till stånd l. eftertrakta, fika l. stå efter; i uttr. snappa efter ngt; utan bestämd gräns mot 1 (a). Nu vill (republiken Holland) .. hålla fred och vänskap med alla .. machter, snappandes allenast effter commercietractater. 2RA 1: 308 (1723). (Sv.) Snappa efter .. (t.) nachtrachten. Dähnert (1784).
II. ss. förled i ssgr betecknande (anordning försedd med) föremål som (med ett knäppande l. smällande ljud) sprätter upp l. slår igen o. d.
Särsk. förb.: SNAPPA AV10 4. (numera bl. mera tillf.) till I 1, i uttr. snappa av ngn ngt; jfr av II 3 b. Wallin Bref 64 (1846; om hundar, med avs. på dels matbit, dels ben). jfr avsnappa. —
b) (†) oeg. l. bildl., om stat, i fråga om att (gm en hastig militär aktion) erövra territorium från annan stat; jfr bort 1 b, d. Nordberg C12 1: 57 (1740; med avs. på stad).
d) (numera i sht i vitter stil) oeg. l. bildl. (jfr b). Levin Schiller Cab. 91 (1800; med avs. på komplimang). Hedin Tal 2: 543 (1903; med avs. på initiativ).
2) till I 2; särsk. dels (med avs. på kvinna) i fråga om enlevering, dels (o. numera företrädesvis, i sht skämts.) oeg. l. bildl., i sht i fråga om att en man l. en kvinna fångar l. lägger beslag på en annan mans kvinna resp. en annan kvinnas man; jfr bort 1 a, b. (Sv.) Snappa bort en flicka. (fr.) Enlever une fille. Nordforss (1805). Den Store drog af med hans fru, hvilken han sjelf snappat bort från hennes förste älskare, eller fästman, eller hvad det skall kallas. Strindberg Dam. 227 (1898). Jag (har) ofta lagt märke till att de äldre, mer erfarna och utspekulerade flickorna snappat bort kavaljerer från oss unga, förmodligen därför att de bättre förstå vad som slår an på herrarna. DN(A) 1933, nr 96, s. 15. —
SNAPPA EFTER10 32, äv. 40. (numera bl. mera tillf.) till I 1 a, 3; jfr efter II 2 b, 8. Spegel 454 (1712; om fåglar). —
SNAPPA TILL SIG10 4 0. till I 1: snappande l. (allmännare) i smyg l. i hemlighet skaffa (till) sig (ngt). Münchenberg Scriver Får. 89 (1725; med avs. på penningsumma). särsk.
b) i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv. (motsv. snappa, v. I 1 c), med avs. på luft. Anholm Gog. 3 (1895; om delfiner). —
1) till I 1 (a): snappande ta l. plocka l. samla upp (ngt) o. d., snappande l. (allmännare) i smyg l. i hemlighet tillägna sig l. lägga beslag på (ngt); ofta oeg. l. bildl. (jfr 2), särsk. dels (motsv. snappa, v. I 1 c), med avs. på luft o. d., dels övergående i bet.: snoka upp l. ta reda på l. leta rätt på l. skaffa fram (ngt) o. d. Lind (1738). Geheime Rådet håller ännu commissionerer öfver nästan hela Europa för att på auctionerne snappa upp det, som ännu kan fela (i hans boksamling). Ferrner ResEur. 30 (1758). Jag vill gå ut / Och snappa upp Sefirens milda flägt. Nicander Hesp. 207 (1829, 1835). Då och då stannade .. (ärlan), gjorde en liten nick, fick rätt på någonting nytt att snappa upp. Benedictsson Peng. 71 (1885). Det mesta de (dvs. några av K. XII:s soldater på provianteringsutflykt) snappade upp var hirsgryn. Quennerstedt Bender 57 (1910). Hur ofta gäller det ej för en målvakt att rusa ur sitt mål och snappa upp bollen från fötterna på en anstormande forward? Husén Fotb. 96 (1918). särsk.
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (motsv. snappa, v. I 1 g): gm att (i förbigående l. i smyg) lyssna l. läsa l. observera o. d. bli l. göra sig delaktig av l. underkunnig om l. tillägna sig vetande l. kännedom om (ngt); särsk. liktydigt med dels: uppfatta l. urskilja (ord l. mening o. d.), dels: få reda på l. få veta l. få höra (nyheter o. d.); stundom äv. abs.: (på angivet sätt) göra sig delaktig av l. tillägna sig vetande l. nyheter l. skvaller o. d. Jag kunde (i sorlet) omöijeligen snappa op någåt ordh, myket mindre någån mening. RARP 13: 184 (1680). Strindberg TrOtr. 2: 38 (1887, 1890; abs.). Med den ryske bondens läraktighet har .. (Maxim Gorkij) snappat upp en mängd aforismer och slagord. Jensen Tsard. 188 (1905). På ett kafé där det satt författare, snappade jag upp att de brukade få förskott av sina förläggare. Fridegård Här 146 (1942). Han lyssnade och såg och följde med vad som försiggick på gården och snappade upp hemligheter. Moberg Utvandr. 65 (1949). (Notisjägaren) sågs ofta på gatorna för att snappa upp nyheter till någon tidning. Henning HbgMinn. 2: 46 (1953).
3) till I 2, med avs. på person (numera företrädesvis militär person). Benzelius Anecd. 55 (1717). Wecksell DHjort 106 (1862; med avs. på kurir). —
SNAPPA ÅT SIG10 4 0.
1) till I 1: snappande l. (allmännare) i smyg l. i hemlighet skaffa (åt) sig (ngt); äv. bildl. Bergman Exper. 162 (1918; med avs. på brev). Martinson BakSvenskv. 85 (1944; bildl., med avs. på glädje). särsk. till I 1 a. Bergman Mark. 240 (1919; i bild). Petre KonstJakt 68 (1935; om räv, med avs. på beten).
Ssgr (i allm. till II): A: SNAPP-BANTLÄRHAKE~0020 l. ~0200. vapenhist. med snapplås (se d. o. 1) försedd hakebössa som bars l. var avsedd att bäras i bantlär (se d. o. 1) l. tillsammans med bantlär med patronkök. Jakobsson BevBeklädn. 413 (i handl. fr. 1608). —
-FJÄDER. [jfr t. schnappfeder] (föga br.) slagfjäder (se d. o. 3). 2UB 6: 344 (1904; i mausers mekanism). —
-HANE, se d. o. —
(I 1) -HÄNT l. -HÄND, p. adj. [sv. dial. snapphänt; jfr d. snaphåndet] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som (gärna) snappar åt sig med händerna, som stjäl, tjuvaktig. Schenberg (1739). —
-LÅS. (snapp- 1547 osv. snappe- 1547—1927)
1) vapenhist. på eldhandvapen: lås (se d. o. 2 a) med hane omslutande ett stycke flinta (l. urspr. svavelkis) som i samband med hanens nedfallande vid avfyrning bringades att slå mot ett på fängpannan befintligt eldstål, som därvid kastades tillbaka varvid fängkrutet blottades o. antändes av de vid slaget alstrade gnistorna; jfr snapphane-lås. ArkliR 1545, avd. 1 (1551).
2) [jfr t. schnappschloss, eng. snaplock] tekn. dörrlås försett med en fjäder som (vid nyckelns kringvridande) bringar en (horisontellt) rörlig låskolv att (med ett knäppande l. smällande ljud) inta låsande läge; jfr snäpp-lås. UB 6: 153 (1874).
Ssgr (till -lås 1; vapenhist.): snapplås-bössa. jfr -lås-musköt o. snapp-bössa. Alm VapnH 165 (1927).
-pistol. pistol (se pistol, sbst.1 1) med snapplås; jfr -lås-revolver o. snapp-pistol. Jakobsson BevBeklädn. 443—444 (i handl. fr. 1610).
-vapen. jfr -lås-bössa, -lås-gevär, -lås-lodbössa, -lås-musköt, -lås-pistol, -lås-revolver. RedKultFören. 1902—1903, s. 19. —
-MUSKÖT. (snapp- 1608 osv. snappe- 1786—1846) [delvis elliptisk bildning till -lås-musköt] vapenhist. snapplåsmusköt. Jakobsson BevBeklädn. 412 (i handl. fr. 1608). —
-PISTOL. [delvis elliptisk bildning till snapplås-pistol] vapenhist. snapplåspistol. Jakobsson BevBeklädn. 413 (i handl. fr. 1608). —
-RÖR. (snapp- 1561 osv. snappe- 1562—1860) vapenhist. rör (se rör, sbst.3 4) med snapplås. ArkliR 1560, avd. 3 (1561).
(I 1) -SACK. [liksom t. schnappsack o. eng. snapsack av lt. snappsack, säck för mat, ryggsäck, ränsel; jfr snapp-säck] (†) byx- l. kjortelsäck; jfr sack, sbst.1 1. VLBibl. Bouppt. 1782 fol. 131 (: snapsackar, pl.). Anm. I ovanstående språkprov kan snapsackar möjl. vara felaktigt för snapsäckar. —
(I 1, 3) -SINT, p. adj. (†) bildl.: som (gärna) snappar efter ngt, sniken. Wennæsius Klingd. 49 (c. 1675). —
(I 1 a, 3) -SKÖLDPADDA~020. [jfr t. schnappschildkröte, eng. snap(ping)-turtle] zool. den i Nord- o. Mellanamerika samt norra Sydamerika levande vattensköldpaddan Chelydra serpentina Lin. (som snappar sitt byte med den kraftiga munnen o. i övrigt är allmänt aggressiv o. bitsk), alligatorsköldpadda. 2SvUppslB 1: 654 (1947). —
-SLAGLÅS-BÖSSA. vapenhist. till bössa med slaglås förändrad snapplåsbössa. Livrustk. 1937—1939, s. 163. —
(I 1) -SÄCK. (snapp- 1640—1936. snappe- 1616—1643)
1) [sv. dial. snappsäck; ytterst av lt. snappsack (se snapp-sack)] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) byxsäck; äv.: kjortelsäck (se d. o. (1) 2); förr äv. dels: matsäck (se d. o. 1), dels: (soldat)ränsel; jfr -sack. Item bekienner hann sig med sådant tiuffuerij så och tagitt pungar och penn(inga)r aff snappesäckiarne Iffrånn Folck. VRP 1616, s. 326. (Sv.) Snapp-säck, (t.) der Schnappsack eines Soldaten. Lind (1749). Snapp-säkk .. (dvs.) Matsäck, ränsel. Schultze Ordb. 3894 (c. 1755). På vänstra sidan av kjolen (på en kvinnodräkt fr. Fagerhult) vid linningen fanns en liten ficka, s. k. snappsäck. FoF 1936, s. 162.
B (numera bl. i vissa trakter): SNAPPE-LÅS, -MUSKÖT, -RÖR, -SÄCK, se A.
C: (I 1 g slutet) SNAPPNINGS-ARBETE~020. (mera tillf.) om (arbetet att utföra) signalspaning. SvD(A) 1931, nr 159, s. 6.
Avledn.: SNAPPARE, om person m.//ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m. [jfr ä. d. snappere (d. snapper), t. schnapper]
1) till I 1: person som snappar (åt sig); i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: snattare l. tjuv l. [sannol. under påverkan av snapphane] plundrare l. rövare; nästan bl. i ssgr; jfr penninge-, upp-snappare.
2) till I 1 (a): djur som snappar (åt sig); numera nästan bl. i ssgn flug-snappare (l. elliptiskt härför). Östergren (1942; om flugsnappare). jfr paradis-snappare.
3) [möjl. utvidgad l. bildl. anv. av 1, 2] urmak. i slagverk hos ur: på mellersta bommen sittande liten hake som reglerar antalet slag gm att gripa tag i timtrappan o. lyfta denna hak för hak tills den är helt upplyft o. slåendet därmed stoppas. HusgKamRSthm 1756—57, s. 491.
Ssgr: snappar-, äv. snappare-arm. urmak. till snappare 3, i slagverk hos ur: från snapparhjulet utgående arm (se arm, sbst. III 4) som bildar snapparens huvuddel. Ericsson Ur. 115 (1897).
-hjul. urmak. till snappare 3, i slagverk hos ur: hjul vid vilket snapparen är fästad. Ericsson Ur. 115 (1897).
-hövding. (knappast br.) till snappare 1: hövding för tjuvar l. plundrare. Allardt Byber. 4: 27 (1908).
-par. (tillf.) till snappare 2, om par (hane o. hona) av flugsnappare. KStangenberg (c. 1920) hos Östergren. —
SNAPPERI104, n. [jfr (ä) d. snapperi] (numera föga br.) till I 1, om verksamheten l. handlingen att snappa (åt sig); förr äv. övergående i bet.: snatteri l. tjuveri l. röveri; jfr uppsnapperi. RR 27/9 1543. (Han hade sagt sig) af sin Huusbonde .. waret inrådder till att sökia sin froma medh stöldh, snapperije och Tiufnadt. VRP 1690, s. 505.
Spoiler title
Spoiler content