-SNACKA, f. l. r.; anträffat bl. i sg. best. -an.
Etymologi
[sannol. av t. schnake (av mht. snäke, nära besläktat med sv. dial. snaka, komma objuden till gästabud, snylta, d. snage, nor. snake, rota efter, snoka, fvn. snaka, snoka omkring efter (nor. dial. snaka, snoka omkring efter, snappa till sig); i avljudsförh. till SNOKA]
ss. benämning på vissa harkrankar tillhörande släktet Tipula Lin.; ss. senare led i ssgrna JÄTTE-SNACKA (Rebau NatH 1: 645 (1879; om harkranken Tipula maxima Poda, jätteharkrank)) o. KÅL-SNACKA.
