[sv. dial. snarp, n., fjolårsgammalt gräs på äng; jfr nor. dial. snarp(a), borst på ax; till det adj. som föreligger i sv. dial. snarp, adj., skarp, vass, hård, hopdragen m. m., o. fvn. snarpr, ojämn, skrovlig, skarp, hård m. m., i avljudsförh. till SNÄRPA, v. (med stark böjning), snörpa m. m. — Jfr SNÄRP, sbst.1—2]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) koll., om borst på sädesax, agnborst. Den 21 Junii syntes snarp på kornet. NorrlS 1—6: 43(c. 1770). Snarpen stack upp i kornbrodden som ögonfransar på ett barn som inte vaknat riktigt. Enström Gråbacka 257(1929). — jfr KORN-SNARP.
2) koll., om (beläggning av) förtorkade o. skrumpna rester av fjolårsväxtlighet på äng o. d. (Rovblasten) utbredes jemnt öfver gräsvallen, ruttnar under hösten och vintern, så att vid våren endast ett obetydligt snarp återstår, hvilket borträfsas. Arrhenius Jordbr. 1: 181(1862). LAHT 1884, s. 39.
3) [utvidgad anv. av 2] om spindelvävsliknande beläggning l. hinna av mycelievävnad (utgörande symptom på växtsjukdomen snömögel) som svampen Calonectria graminicola (Berk. & Br.) Woll. vid tiden för snösmältningen utbildar på sädesbrodd l. gräsvall l. gräsmatta. När snön om våren går af, så äro rågfälten härvid betäckta likasom af en gul fäll (ett gult skinn eller ”snarpe”), som måste borttagas. Arrhenius Jordbr. 2: 94(1860). Snömögel, Lanosa nivalis, mögelliknande svamp, som på våren, då snön afsmälter, stundom ss. en grå spindelväf, snarp, fäll, fläckvis täcker sädesbrodden och klöfvervallar. Juhlin-Dannfelt 368(1886). I hvarje fall bör den omtänksamme landtmannen nästa vår efter snösmältningen bortskaffa det s. k. snarp, som vanligen lägger sig öfver frodig höstsäd. AB 1891, nr 271.
SAOB
