SNÄRP snær4p, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. snärp (i bet. 1); jfr nor. dial. snerp (i bet. 1); sannol. ombildning av SNARP, sbst.1, gm påverkan av sv. dial. snärpa, agnborst o. d. (jfr SNÄRPA, v.1)]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om agnborst (i sht hos sädesslaget korn); äv. om spetsen i ett sädeskorns övre ände. Skilja snärpen ifrån sielfwa kornet. Broman Glys. 3: 102 (c. 1730). (Sädes-)kornet (har) öfverst i toppen ett litet ”snärp” eller ”spets”. 2UB 4: 434 (1899). Collinder Kalev. 261 (1948).
2) bot. hos gräs (o. vissa halvgräs): hinnartad utväxt sittande mellan slida o. skiva, bladsnärp; förr äv.: blomfjäll. Möller PrincBot. 15 (1755; om blomfjäll). BotN 1840, s. 171. Förlänges slidan (hos enhjärtbladiga växter) upptill i en fritt utskjutande, vanligen hinnartad del, så kallas denna snärp (ligula), hvilket är mycket vanligt hos gräsen. Rebau NatH 2: 11 (1879). Smith VegHögfj. 159 (1920; hos härjedalsgröe). särsk. (tillf.) om bikronblad; i ssgn BLOM-SNÄRP (jfr: Blomsnärp. 2SvUppslB 26: 837 (1953)). Anm. Den hos Dalin (1854) upptagna bet. ”ett slags hästsjukdom” torde bero på missuppfattning av SNIP, sbst.2
Ssgr: (1) SNÄRP-AX. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ax med snärp. Schulthess (1885). —
(2) -BÄRANDE, p. adj. bot. som bär snärp. ArkBot. II. 1: 89 (1904; om kärlkryptogamer). —
(2) -LIK. bot. som liknar ett snärp. Bikrona, (dvs.) skål-, rör- el. snärplikt bihang på kronbladen. Weimarck SkånFl. XII (1963). —
