SNEGEL sne4gel, äv. (i vissa trakter) sneg4el, n.; best. -glet; pl. =.
(mera tillf.) handlingen att snegla, sneglande; förstulen blick. Han sneglade åt .. (några okända ungdomars) håll och de sneglade åt hans. .. Det blev ett långt snegel. Johnson Se 208 (1936). Erik tittade på Olof och på Frans, och Bergström fick också ett skyggt snegel. Dens. Slutsp. 68 (1937). Efter lite tvekan här och var och snegel på kamraterna .. så sitter .. (barnen i en barnträdgård) på golvet (under en rörelselek). Vi 1947, nr 8, s. 10.
SAOB
