SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNITSIG snit3sig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[avledn. av SNITS]
(vard.) som har snits (se d. o. 2), elegant l. flott l. stilfull l. stilig; chic. Leijonhufvud Minnesant. 77 (1837; om schäs). Fästmannen, en snitsig löjtnant. Idun 1894, s. 167. Men karnaval blir det .., butikflickor förvandlade till lockig sköldmö, tjusig Carmen med eller utan uppnäsa och snitsiga skönheter i svarta sammetsbyxor. Carlsson HelaSthm 124 (1911). Alla spelade (vid ishockeymatchen) över sin vardagsform och Elis Pettersson förvånade med verkligt snitsiga skott. IdrBl. 1924, nr 25, s. 5. Vi var alltid snitsigt svidade. Mezzrow o. Wolfe Dans 34 (1953). SDS 1970, nr 313, s. 3 (om gardiner).
Avledn.: SNITSIGHET, r. l. f. om egenskapen att vara snitsig. OoB 1913, s. 442.
Spoiler title
Spoiler content