SNOFSA snof3sa2, v. -ade. vbalsbst. (tillf.) -ANDE, -NING.
Etymologi
[till (stammen i) SNOFSIG. — Jfr SNOFS]
(vard.) vara snofsig; göra snofsig(are); företrädesvis i särsk. förb. SAOL (1973).
Särsk. förb. (vard.): SNOFSA OPP, se snofsa upp. —
SNOFSA TILL10 4. refl. (i förb. snofsa till sig): göra sig snofsig(are), snygga l. snobba l. piffa till sig o. d.; äv. med icke refl. direkt (personligt l. sakligt) obj.: göra snofsig(are) l. snygg(are) l. flott(are) o. d., snygga l. snobba l. piffa till o. d. Hon snofsar till sig ordentligt, innan hon går ut och dansar. Vi har snoffsat till de gamla förvaringshusen. SvD 1969, nr 307, s. 10. —
SNOFSA UPP10 4, äv. OPP4. refl. (i förb. snofsa upp sig): göra sig snofsig(are), snygga l. snobba l. piffa upp sig o. d.; äv. med icke refl. direkt (personligt l. sakligt) obj.: göra snofsig(are) l. snygg(are) l. flott(are) o. d., snygga l. snobba l. piffa upp o. d. Rapallo glömmer jag aldrig för det var där vi snofsade upp oss så vanvettigt elegant, för att hotellportiern inte skulle tänka på att fråga efter räkningen. MorgP 1950, nr 322, s. 1. En italiensk skräddare har snofsat upp den knubbige .. (Nikita Chrusjtjev) med en grå flanellkostym, en brun kamgarnsdress .. och fyra fantasifulla sidenslipsar. Idun 1958, nr 1, s. 7. (Hon) springer .. ut på stan efter något att snofsa upp den (dvs. bomullskostymen) med, ljusgröna glaspärlor t ex .. att bära i tråd kring halsen. DN(A) 1965, nr 51, s. 26. Lilian var ju inte vacker .., men .. så fort hon bjöd till, hade hon en anmärkningsvärd förmåga att snofsa upp sig, som hon själv uttryckte det. Gustaf-Janson SommVind 188 (1970).
SAOB
