SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNOP, sbst.1, m. l. r.
Etymologi
[sv. dial. snop, m., en som snokar efter allt; till SNOPA; med avs. på ordbildningen jfr SNOK, sbst.1]
(†) om snokande l. snyltande djur (anträffat bl. om järv); jfr SNOK, sbst.1 1. Lapparne kalla detta Djur (dvs. järven) Fjällfras, Fras, Snop eller Snok, emedan han snokar efter och gäster deras visthus. VetAH 1773, s. 222.
Spoiler title
Spoiler content