[sv. dial. snope, snop (i uttr. tugga snope resp. snop); till SNOP, adj.2]
(†) knappt l. obetydligt l. snålt (tillmätt); i uttr. tugga snop, eg.: tugga i knappa l. obetydliga l. snålt tillmätta tuggor, övergående till att beteckna att ngn icke har (tillräckligt med) mat att äta l. att ngn lever i torftighet l. lider nöd; jfr SNOK, sbst.3 slutet. Månge Handwercksmän finnas til, som .. om Söndagen söker Krogen och Wijnkellaren, och läter hustrun medh barnen, sittia hemma och tugga snop. TJohannis Fästn. L 1 a(1604). (Två makar som givit bort sin middagsmat till en tiggare) måste .. bådhe ombära Cappunen och sittia sielfwa sedhan och tugga Snop. Lindner Tijdhfördr. 46(1641). Tugga snoop .. (dvs.) intet hafwa til at förtära, lida nöd. Spegel 457(1712; angivet ss. ”proverbium vulgare”). (Sv.) Tugga snop .. (dvs.) hafwa intet at äta, lida nöd på brödfödan, lefwa i tårfftighet, (lat.) Degere vitam in egestate. Schultze Ordb. 4661(c. 1755). Anm. Hos Schultze Ordb. 4661 (c. 1755) förekommer d. o. tolkat ss. sbst. med bet.: torftighet, vilken tolkning sannol. återgår på Spegel (457), 458 (1712) l. (ytterst) Verelius 238 (1681).
SAOB
