SNOPPA snop3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. snoppa, snuppa, sv. dial. snoppa; jfr d. (dial.) snuppe, andas hörbart genom näsan, snusa, snyfta, mlt. snoppen (lt. snuppen), torka (näsan), mht. snupfen, andas djupt, fnysa, snyfta, t. schnupfen, draga upp i näsan, snusa; sannol. rotbesläktat med sv. dial. snu(v)a, snusa, snoka o. d. (se SNUVA, v.). — Jfr SNYFTA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snyfta; äv. ss. vbalsbst. -ning konkret(are): snyftning. Snoppande vthi grååt. Linc. (1640; under singultus). Hon grät .. och sade mellan snoppningarna: — Jag har ju sagt fiskaln, att ja ingenting vet. Bengts Vargt. 35 (1915). Du menade väl inte så illa. — Joo då, snoppar jag (av fruktan för att hamna i helvetet), jag menade visst att jag skulle ta fem (socker-)bitar. Unnerstad Snäckh. 29 (1949).
Särsk. förb. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNOPPA TILL10 4. snyfta till. ”Jöns håller med henne,” kom det hastigt från Spissen; han snoppade till och det riktigt ryckte i ansiktet på honom. Larsson Hemmab. 271 (1916).
