publicerad: 1980
SNORKEL snor4kel, äv. snor3kel2, äv. SCHNORKEL ʃnor4kel, r.; best. -n; pl. -klar32.
Ordformer
(schnor- 1949—1953. snor- 1947 osv.)
Etymologi
[liksom eng. schnorchel, schnorkel, snorkel av t. schnorchel, av t. dial. (Preuss.) schnorgel, näsa, mun, trut, till t. dial. schnorgeln, schnurgeln, schnurkeln, andas högt genom näsan, samhörigt med sv. dial. snorkla, nor. dial. snurkla, båda: ge ifrån sig rosslande l. snarkande ljud (genom näsan), avledn. av SNORKA; anledningen till benämningen sannol. tvåfaldig, dels anordningens funktionella (o. yttre) likhet med en näsa, dels det om högljudda snarkningar erinrande (av motorbuller kombinerat med väsningar av strömmande luft bestående) ljud som (till följd av ojämn lufttillförsel) bildas inuti undervattensbåten vid snorkeldrift under sjögång]
1) sjömil. på undervattensbåt av konventionell typ (med dieselmotorer): anordning som möjliggör igånghållande av båtens förbränningsmotorer äv. i undervattensläge, bestående av tvenne (oftast sammanbyggda) höj- o. sänkbara rör (inneslutande ett ventilsystem som leder in frisk luft o. släpper ut avgaser samtidigt som vatten förhindras att tränga in) som skjuts upp över vattenytan när båten befinner sig under vatten. Ubåten Draken, som .. bedrivit övningar med snorkel i farvattnen utanför Smögen. SDS 1947, nr 265, s. 3. (Sjötillägg) för beställningshavare, tjänstgörande ombord å undervattensbåt .., med 5 kronor för varje dag varunder sjötjänstgöring fullgjorts ombord å undervattensbåten och denna med användande av snorkeln befunnit sig i undervattensläge. SFS 1949, s. 562. Snorkeln på (den förlista brittiska ubåten) Affray har bärgats och förts i land. Upsala 1951, nr 149, s. 1. Ubåtarna förbättras betydligt. Samtliga får de schnorkel, vilket minskar risken för upptäckt. DN(B) 1953, nr 9, s. 10. Snorkeln konstruerades av holländarna redan före 2:a världskriget men kom först till praktisk användning hos tyskarna. 2SvUppslB 26: 824 (1953).
2) [jfr motsv. anv. av t. schnorchel, eng. schnorchel osv.] (i fackspr., i sht tekn. o. sport.) i utvidgad anv. av 1, om apparat använd vid simning nära vattenytan med huvudet i undervattensläge, bestående av ett rör i vars ena ända är fastsatt ett munstycke o. i vars andra ända är monterad en ventil, fungerande på så sätt att den öppnas o. tillåter andning när röret sticker upp över vattenytan men sluts o. hindrar andning när röret befinner sig under vattenytan. BonnierLex. (1966).
3) [bildl. anv. av 1] benämning på förr nyttjad påfyllningsanordning i reservoarpenna i form av ett från pennan utskjutbart rör (stående i förbindelse med en i pennan inbyggd (gummi)behållare där genom röret uppsuget bläck samlades). IllSvOrdb. (1955).
Ssgr (i allm. till 1): SNORKEL-ANLÄGGNING~020. sjömil. konkret: anläggning för snorkeldrift på undervattensbåt. UNT 1947, nr 201, s. 1. —
-DRIFT. sjömil. om drift (se d. o. 14 a) av undervattensbåt förmedelst snorkel; äv. i utvidgad anv., om egenskapen l. förmågan hos undervattensbåt att (kunna) gå med sådan drift (äv. närmande sig l. övergående i konkret bet.: anläggning för sådan drift). Vid snorkeldrift går ubåten på sådant djup att endast luftrörets översta del befinner sig över vattenytan. UNT 1947, nr 201, s. 1. Tyska ubåtar med snorkeldrift. Därs. —
-FEMMA. (förr) sjömil. femma (se d. o. 2 b) utgörande snorkeltillägg per dag. UNT 1947, nr 201, s. 1. —
-GÅNG. sjömil. om undervattensbåts gång (se d. o. I 3 c) med snorkeldrift (äv. närmande sig l. övergående i utvidgad anv., om egenskapen l. förmågan hos undervattensbåt att (kunna) gå med snorkeldrift). Med ”snorkelgång” .. kan en ubåt .. vistas i undervattensläge i flera veckor. SvD(A) 1966, nr 272, s. 30. —
-HUVUD. sjömil. jfr huvud 6. Den övre änden av snorkelmasten kallas snorkelhuvud. SAOBArkSakkSvar (1976). —
-MAST. sjömil. om de båda (sammanbyggda) rören i en snorkel i uppskjutet tillstånd (då bildande liksom en mast som står upp från undervattensbåten). SFS 1962, s. 561. —
(3) -MEKANISM. (förr) Snorkel-mekanismen var .. specifik för ett fabrikat ”Sheaffer” (USA). SAOBArkSakkSvar (1979). —
-TILLÄGG~02 l. ~20. sjömil. extra tillägg till lönen för person tjänstgörande ombord på undervattensbåt, utgående under den tid då båten med användande av snorkeln befinner sig i undervattensläge (o. utgörande kompensation för de obehag som vederbörande därvid har att utstå); jfr -femma, -pengar. PropRiksd. 1949, nr 132, s. 38.
Avledn.: SNORKLA, v. -ing.
1) sjömil. till 1, om (person med tanke på) undervattensbåt: hålla snorkelanläggning i drift i undervattensläge, förflytta sig i undervattensläge med snorkeldrift. Snorklande ubåt på väg mot operationsområdet. Rundberg Periskop 10 (1963). Att snorkla i hög sjö innebär svåra påfrestningar för en ubåtsbesättning. SAOBArkSakkSvar (1978).
2) sport. till 2: hålla sig l. simma under o. nära vattenytan med hjälp av en snorkel (samt iförd cyklopöga (dvs. ett båda ögonen samtidigt täckande ögonskydd) o. simfenor (se sim-fena 2) på fötterna); äv. i fråga om att försedd med utrustning av ovan angivet slag (efter en djup inandning) dyka (djupt) under vattenytan o. sedan gå upp till denna o. andas ut. Jag låg och snorklade i vattenbrynet utanför Capri. SAOBArkSakkSvar (1978). Därs. (i fråga om dykning).
3) (tillf.) i oeg. l. bildl. anv. av 1, 2: (snörvlande) inandas (syrgas) med tillhjälp av syrgasapparat. Vi (dvs. dansare vid American Ballet Theatre) dansade med syrgas på två platser i Colorado då höjdskillnaden för oss blev för stor ... Varje kortare uppehåll i dansen användes till att rusa ut i kulissen och snorkla lite syre. Expressen 1962, nr 116, s. 14.
Ssg (sjömil.; till snorkla 1): snorklings-period. period varunder snorkling äger rum. TSjöv. 1978, s. 258.
Spoiler title
Spoiler content