SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNORKIARKAT snor1kiarka4t, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[till SNORK, sbst.1 (efter mönster av PATRIARKAT m. fl.)]
(skämts., tillf.) om grupp (särsk. utgörande styrelse l. överhet) av snorkar. (En man med nyhetsmaterial till en journalist:) Hör och skrif, till samhällsförgörande busokratiens förfall och Habstadianska snorkiarkatets slutliga undergång. Nordström Landsortsb. 263 (1911).
Spoiler title
Spoiler content