[fsv. snubbotter, kort, avrundad, sv. dial. snubbig, snubbog, snubbut, alltför nära klippt l. rakad, kullig, som ej har horn, trubbig; jfr nor. dial. snubbutt, avstympad, nyisl. snubbóttur, avstympad, eng. snubby, kort; möjl. till en hypokoristisk ombildning av den stam som föreligger i SNUVA, v.4 (jfr -SNUBB,SNUBBA, v.) — Jfr SNUBSIG]
(numera bl. ngt vard.)
1) (liksom) tvärt l. alltför kort avskuren l. avklippt, (av)stympad. Korta snubbota horn. NVedboDomb. Sommart. 1753, § 28. Bland européer .. anses det ytterligt ohövligt att exponera sin kropp ... Den japanska dräkten, som är låghalsad och snubbig nedomkring, är olämplig att använda bland européer. Rääf Sugimoto BlmrNJord 178(1934).
2) i fråga om ord, yttrande, sätt o. d.: (kort o.) snäsig l. avspisande l. avsnoppande l. tvär o. d.; jfr SNUBSIG.Sade och där hoos, att kämnerne hafua 2 resor giffuit hans tiänare snubbote ordh. 3SthmTb. 10: 172(1618). Swedberg Gr. 135(1722; om svar). (Man bör) inte tysta .. (barnen) med något snubbigt: ”Asch! det där förstår du inte”. Lundberg-Nyblom Barn 154(1933).
