[sv. dial. snuppla, snoppla; sannol. antingen till (stammen i) SNOPPA, v.1, l. variantbildning till SNUBBLA.— Jfr SNÖPPLA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snubbla, snava. Dahlstierna (SVS) 174(c. 1700). (I trappan måste jag) lyfta en smula på kappa och klädning, så att jag icke snupplade på båda delarna. Knorring Illus. 102(1836). Hoohrn .. svor öfver skyldigheten att alltid föra henne (dvs. ett blint sto) emedan hon ofta snuplade. Wingård Minn. 11: 42(1849). Björseth Gbgsspr. 42(1958).
SAOB
