SNUTTRA snut3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE, se avledn.
Etymologi
[jfr sv. dial. snuttra sig, trassla sig; till den rot som föreligger i SNUT, sbst.]
(förr) sno en rännsnara om spannmålssäck; äv. med obj. betecknande säck: förse med rännsnara. SD(L) 1896, nr 215, s. 12. Anhuggaren hade att ”snuttra”, d. v. s. sno en rännsnara om säcken, dra till den och haka upp säcken på vinschkroken. Erixon SthmHamnarb. 54 (1949). Henning ökade takten, det här passet hade han ett bra jobb: att snuttra säckar. Fogelström DrömStad 83 (1960).
