SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNUTTER, adj. snuttra (Lenæus).
Etymologi
[sv. dial. snutter, nätt, snygg; sannol. etymologiskt identiskt med l. variantform till SNOTTER, adj.]
(†) munvig l. käck o. d. Ney, Tåhlmansdåttren wån (trol. felaktigt för vän), hon är slijk snutter Stinta. Tidfördrijf C 3 b (c. 1695). Lenæus Delsbo 206 (1736, 1764).
Spoiler title
Spoiler content