SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÅR snå4r, sbst.3, n.; best. -et.
Etymologi
[(med omotiverad ”normalisering”) av sv. dial. (Skåne) snårt, n., substantivisk anv. av snård, p. pf. av snärja, äv.: väva l. framställa krabba- o. dukagångsnår gm att delvis med händerna träda i o. delvis med skyttel islå inslaget (se SNÄRJA, v. 7), l. möjl. av SNÅR-, ssgsled2]
vävn. om krabbasnår o. dukagång; i sht i ssgrna DUKA-GÅNG-SNÅR, KRABBA-SNÅR. Oftast förekomma rödlakan och snår randvis om hvarandra, på samma stycke. QvinlHemsl. 57 (1880). RedNordM 1906, s. 10.
Ssgr: se SNÅR-, ssgsled2.
Spoiler title
Spoiler content