SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÄGGIG l. SNÄGGOT, adj.
Ordformer
(-ig c. 17551871. -ot, n. 1712c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. snäggig; jfr sv. dial. snäggen, kylig, bitande, svår, snägget, kylig(t), bitande, svår(t), snägget, adv.: fort, snäggjut, kylig; till SNÄGG l. SNÄGGA]
(†) hård, skarp o. d.; särsk. dels om svar: skarp, snäsig, dels om väder: bitande, skarp; äv. ss. adv. Spegel 455 (1712; om svar). (Sv.) Snäggig, Snäggot, .. (dvs.) hård, skarp, oblid, (lat.) Severus, durus, asper, immitis. Schultze Ordb. 4631 (c. 1755). Därs. (om svar). Nånå, nog vet jag, att Dina ord .. icke voro ”snäggigt” eller ogillande ämnade. Wulff 85 år 224 (i handl. fr. 1871).
Spoiler title
Spoiler content