SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÄLLA snäl3a2, sbst.4, r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[elliptiskt för SNÄLL-TÅG]
(vard.) snälltåg. Elgström FantNov. 67 (1920). Snällan mot Stockholm var nästan i rätt tid. Vi 1954, nr 2, s. 4. — jfr NATT-SNÄLLA.
Spoiler title
Spoiler content