publicerad: 1981
Etymologi
(†) snår (se SNÅR, sbst.1). I törniga snär. Adlerbeth Æn. 97 (1804). De blefvo .. öfverfallne och plundrade af röfvare; men undkommo med förlusten af sina dyrbarheter och irrade i de tjockaste snär. JPTheorell i 2SAH 8: 60 (1816). Weste FörslSAOB (c. 1817).
Ssg, se snäre ssg.
Spoiler title
Spoiler content