SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÄTTA, v.; anträffat bl. i inf. o. ipf. sg. snatt (snätta inf. Broman Glys. 3: 686 (c. 1740), EtnolKällskr. 2: 167 (1809: sig in). snatt ipf. sg. NVedboDomb. Sommart. 1732, § 88).
Ordformer
(snett- c. 1740. snätt- 1809 (: sig in))
Etymologi
[sv. dial. snätta, ila bort, snudda förbi, smyga (sig fram), om is: hastigt lägga sig; sannol. (med assimilation -rt- > -tt-) av sv. dial. snärta, bege sig bort ett stycke (se SNÄRTA, v.)]
(†) intr.: smyga; utom i den särsk. förb. SNÄTTA IN anträffat bl. refl., i uttr. snätta sig till ngt, oförmärkt bege sig till ngt. (På grund av vantro) hålles then wara mäst lycklig, som kan snetta sig til fisket, utan at möta folk, harar, ekornar och mera sådant. Broman Glys. 3: 686 (c. 1740).
Särsk. förb. (†): SNÄTTA IN. smyga in; äv. refl., i uttr. snätta sig in, smyga sig in, smita in. NVedboDomb. Sommart. 1732, § 88. EtnolKällskr. 2: 167 (1809; refl.).
Spoiler title
Spoiler content