SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SNÄVEL, m.; anträffat bl. i pl. snävlar.
Ordformer
(snäffler, pl.)
Etymologi
[eufemistisk ombildning av DJÄVUL (jfr KNÄVEL, sbst.2, möjl. med s-et från SATAN]
(†) djävul; anträffat bl. i gen. pl., utan utsatt gen. -s. (Översten) swor altidh och mante them fram / I alle the onde snäffler nampn. Hund E14 180 (1605).
Spoiler title
Spoiler content