SNÖRPA snœr3pa2, i bet. 1 r. l. f., i bet. 2 f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. snörpa, snyrpa, snål l. högfärdig l. tillgjord kvinna l. flicka; till SNÖRPA, v.]
1) (mindre br.) snörpvad; ngn gg äv. om vadbåt med snörpvad. Man halar in den wire, som löper genom järnringarna utefter stentälnen .. det tar en kvart. Men sen har man snörpan hängande utanför relingen. Barthel Sill 37 (1929). Över 400 snörpor .. har under den här säsongen fiskat i farvattnen utanför Kristiansund. DN(A) 1966, nr 64, s. 38.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (tillgjord) flicka. jfr: Äh, jäntsnörpa! morrade Grindas' Jotta. Carlsson Oxnäset 28 (1947).
