SOCIATIV sωs1iati4v l. sos1-, äv. sω1s- l. sωs3i-ati2v osv., adj. o. sbst.; ss. adj. adv. -T, ss. sbst. r. l. m.; best. -en. Anm. I bet. II användes äv. den nylat. formen sociativus. Noreen VS 5: 208 (1906).
Etymologi
[jfr t. soziativ, eng. sociative, fr. sociatif (ss. adj. f. -ive); till lat. sociare (se SOCIERA)]
(numera bl. mera tillf.) språkv.
I. adj.; om relation l. kasus o. d.: som uttrycker samhörighet l. gemenskap. Den sociativa relationen uttryckes (i gotiskan) genom prepositionen miþ med dativus. Uppström GotBidr. 32 (1868).
