[fsv. soknare; motsv. fd. soknær (i ssgn undærsoknær), fvn. sóknari; avledn. av SOCKEN]
rättshist. om tjänsteman med uppgift att bevaka det allmännas rätt gm att anställa åtal o. utsöka böter, utskylder o. d., åklagare, fiskal; äv. om tjänsteman med motsv. ställning utomlands; äv. bildl. Spegel 461(1712). Konungens Soknare, Fiscaler, som (i ä. tider) voro berättigade att indrifva Konungens andel i böter. Rabenius Kam. § 307(1825). Tidningsväsendet upphäfver sig till en magt i staten ... Den uppträder såsom anklagare, och ser i rikets ständers ombudsman dagbladens soknare. Livijn 2: 366(c. 1840). Fogden .. (i eposet Herr Tadeusz är) soknare eller utsökningsfogde vid domstolen, hade att anmäla stämningar, kungöra utslag (osv.). Jensen Mickiewicz Tad. 378(1898). Som saköressocknare har .. (Hans Hansson Bilefeldt) besökt distingsmarknaden i Uppsala .. 1587 och 1588 — kanske även andra år, medan han var socknare. HT 1937, s. 42.jfr: Lenge ligger saak j saltet, om sokaren (sannol. felaktigt för sökaren l. soknaren) doger nogot. SvOrds. B 4 b(1604); jfr SALT, sbst. 1 b β. — jfr KONUNGS-, SAKÖRES-SOCKNARE.Anm. Nedanstående bet.-angivelser beror på missuppfattning. (Sv.) Socknare .. (fr.) Receveur, quêteur. Weste(1807). Socknare .. kallades fordom En som går i socken. Dens. FörslSAOB(c. 1817).
Ssg (rättshist.): SOCKNAR- l. SOCKNARE-BEFATTNING. Prester fingo icke ikläda sig soknarebefattning. Strinnholm Hist. 4: 371(1852).
SAOB
