SOIGNERA sω1anje4ra, äv. so1-, stundom -änj-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade.
Ordformer
(soanjer- 1949. soigner- 1654 osv.)
Etymologi
[liksom t. soignieren av fr. soigner, av ffr. songnier, soignier, av mlat. soniare, till senlat. sonium, omsorg, sorg (se SOIN)]
1) (numera knappast br.) vårda l. sköta l. dra försorg om l. sörja för (ngn l. ngt); jfr 3. Beder .. tjenstligh min höcht(ära)de Herr Richs-Råd techtess och widare soignera min wälferd. MGDelaGardie i HSH 25: 310 (1654). Gen. Sprengtporten soignerar sin Troupp ömt som han altid gör. Fischerström Dagb. 53 (1773). Om något Herrskap .. skulle för sin hälsa resa till någon Brunn, och behöfwer ett bättre sällskap som tillika på ett ömt och lätt wis kunde soignera sig, så (osv.). DA 1808, nr 129, s. 8. 2NF (1917).
2) (†) utarbeta (ngt) omsorgsfullt; anträffat bl. i bild. Detta (dvs. nedskrivandet av en tragedis sista akter) är nu .. gjordt, och således första gjutningen af stycket fulländad. Sedan får jag, för att tala i bildhuggare-stil, soignera figurerna, ciselera, &c. Beskow i 3SAH XLVII. 2: 121 (1837).
3) [eg. specialanv. av 1] i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: (väl)vårdad l. välskött o. d.; äv. övergående i bet.: högklassig l. fin l. förnäm; särsk. om person: prydligt klädd (o. välvårdad i fråga om hår, skägg o. d.). Fästningswärken (utanför Hamburg) .. imprimera mycket vid första åskådandet, öfwer alt soignerade och propre hafwa de anseende af en snygg trägård. Palmstedt Res. 34 (1778). En till ytterlighet soignerad ung man. Lidforss Dagsb. 193 (1905). Med anledning av vårt 70-års-jubileum bedja vi under tiden 1—11 mars få erbjuda Eder en utsökt soignerad jubileumsdiné till det låga priset av Kr. 5:—. SvD(A) 1933, nr 65, s. 7.
SAOB
