[av fr. soin (ffr. soign), av senlat. sonium, omsorg, sorg, sannol. av ett germ. ord besläktat med fsax. sunnea, nöd, got. sunja, sanning, o. SANN, adj. — Jfr SOIGNERA]
(†) omsorg l. omvårdnad o. d. Hiärne 1Hskr. 28(c. 1715). Uti ett hederligt Hus önskar man till uppfostran få emottaga 2 a 3 bättre Mäns Barn, emot nöjaktigt accord. All möjlig soin, som egne Barn, wågas försäkra om. DA 1808, nr 42, s. 8.WoJ(1891).
SAOB
