SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOLARIUM sωla4rium l. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[jfr eng. solarium; av lat. solarium, solur, altan, balkong, avledn. av sol (se SOL, sbst.1)]
1) (numera knappast br.) solur. Andersson (1857). Collinder SvOrdhjälp 109 (1968).
2) altan l. terrass för avnjutande av sol- (bad); äv. (o. i fråga om nutida förh. företrädesvis) om specialinredd lokal för bestrålning av kroppen (i hälsobefordrande syfte l. för att bli solbränd) med solljus, numera i sht artificiellt sådant (särsk. liktydigt med: solotek). Solarium .. (dvs.) för solen utsatt plats, loft. Dalin 709 (1871). Ett systematiskt solbadande torde .. ha förekommit först hos den gamla tidens kulturfolk, greker och romare, hvilka senares solarier (takaltaner) stundom torde ha använts för solbadning. 2NF 26: 297 (1917). Det nyuppförda solariet i Aix-les-Bains har formen av ett vridbart (sol)torn, som låter patienterna hela tiden bada i solstrålarna. Östergren (cit. fr. 1930). SvD 1979, nr 153, s. 3 (med artificiellt solljus).
3) i solarium (i bet. 2) använd (gm ett antal framför en reflektor placerade lysrör, utvecklande ultraviolett strålning, verksam) apparat för alstrande av artificiellt solljus (äv. om sådan l. likartad (mindre) apparat för hemmabruk). TelKatal. 1981—82, M. 2: 488 (äv. för hemmabruk).
Ssgr: (3) SOLARIE-BESTRÅLNING. NyhetPhilipBordsolar. 5 (1981; från solarium för hemmabruk).
(2) -TID. tid för vistelse i solarium. NFMånKr. 1939, s. 708.
Spoiler title
Spoiler content