SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOLECISM sol1esis4m l. 1- l. sωl1- l. 1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(sole- c. 17681917. soli- 1868. solo- 1857. soloe- (-œ-) 17211871)
Etymologi
[jfr t. solözismus, eng. solecism, fr. solécisme; av lat. solœcismus, solicismus, av gr. σολοικισμός, av σολοικίζω, talar l. skriver felaktigt, begår stavfel, till Σόλοι, stad i Cilicien (vars invånare talade dålig grekiska)]
(numera föga br.) brott mot ett språks (vedertagna) regler (äv. inskränktare, om sådant brott gällande viss sida (särsk. den syntaktiska sidan) av språket); äv. konkretare, om språk- (riktighets)fel begånget gm sådant brott l. språkligt uttryck utgörande l. innehållande sådant l. sådana fel; ngn gg äv. i oeg. anv., allmännare, om brott mot vedertaget bruk l. god sed o. d. En präcktig Barbarismum / Iag rätt så lijtet tåhl som en stålt Solœcismum. Düben Boileau Skald. 8 (1721). Således kunna barbariska ord brukas utan någon solecism, när det sker efter språkets art; hwaremot af de bästa och brukligaste ord blifwa solecismer .., då Språkets art wid dem icke iakttages. Hof PhilosGr. 9 (1782). Ingen ting är widrigare, än at höra en människa utaf de belefwade stånden tala i alla en stalldrängs barbarismer, soloecismer och pöbelaktiga uttryck. Hasselroth Campe 231 (1794). Vi hafva ej rättat en enda soloecism eller ditsatt en enda uteglömd accent i afhandlingen. Frey 1850, s. 239. Hvart skulle det .. taga vägen, om skolgrammatikor började att taga upp en massa petitesser, undantag och solecismer — och från så vårdslösa och efter originalitet jäktande författare som Mendès? PedT 1900, s. 205. Att så en vacker dam sig låter bruka / som värktyg att en annan förorätta / och en, som hon ej känner, till på köpet, / att hålla i därmed, det synes mig, / så vidt jag döma kan, ej fritt ifrån / att vara mot vårt kön en solecism, / om ej mot goda seder. VLitt. 3: 792 (1902). Ekbohrn (1904; äv. om brott mot skick o. sed). 2NF 26: 307 (1917; äv. om syntaktiskt fel).
Spoiler title
Spoiler content