SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOLEMNELL, adj.
Ordformer
(-el)
Etymologi
[av ä. fr. solemnel (fr. solennel), av ffr. solempnel, av lat. sol(l)emnis (se SOLENN); jfr äv. ä. eng. (från (f)fr. lånat) solemnel]
(†)
1) = SOLENN 1. Vi tänkte alle på, at .. på et solemnelt sätt fira vår Gode och Allernådigste Konung Gustafs så för Svenskar kära och dyra Födelse-dag. Björnståhl 3: 240 (1779).
2) = SOLENN 3. (Eftersom förmånligare fredsvillkor ställts i utsikt) när frambättre någon Svensk Ambassadeur sig vid Ryska Hofvet infinna lärer; Så är Kongl. Majest. i betraktan af förenämnde, samt flera considerationer, sinnad, att .. igenom en Solemnel beskickning söka erhålla ofvannämnde förmohner. HSH 1: 303 (1743).
Spoiler title
Spoiler content