publicerad: 1982
SOLUBILITET sol1ɯbil1ite4t l. så1- l. sωl1- l. sω1-, l. -ub-, l. 010—, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
(numera knappast br.) egenskapen l. förhållandet att vara löslig, löslighet. Scheele Bref 84 (1775). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content