SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOLVABEL solva4bel, adj. -ble, -bla.
Etymologi
[jfr t. solvabel, eng. o. fr. solvable; till SOLVERA. — Jfr SOLVABILITET]
Leopold i 2SAH 1: 264 (1801; i förteckning över främmande ord).
1) (numera knappast br.) = SOLVENT 1. Pfeiffer (1837). 2NF 26: 368 (1917).
2) (†) = SOLVENT 2. Åstrand (1855). Nisbeth (1870).
Spoiler title
Spoiler content