publicerad: 1982
SOLVENT solvän4t, adj. -are; n. o. adv. =; förr äv. (i bet. 2) SOLVEND, adj.
Ordformer
(-end 1669. -ent 1845 osv.)
1) i sht jur. som kan betala sina skulder l. svara för sina förpliktelser (under förutsättning att hans affärer avvecklas på normalt sätt); jfr SOLVABEL 1, SOLVENDO. Barckhusen Cotossichin 123 (1669). En person kan vara solvent, fastän han är illikvid, vilket innebär, att han icke kan fullgöra sina förpliktelser i den ordning, de förfalla. SvBanklex. 501 (1942).
Spoiler title
Spoiler content