SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SONNETTE sonät4, f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. sonnette, liten (ring)klocka, avledn. av sonner, ljuda, av lat. sonare (se SONANT)]
(i sht om ä. förh.) = KALKANT-KLOCKA. Hennerberg (o. Norlind) 1: 31 (1912). 2NF Suppl. (1926).
Spoiler title
Spoiler content