SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOPORATIV, adj. o. sbst.
Etymologi
[jfr eng. soporative, fr. soporatif; av lat. soporativus, till p. pf.-stammen av soporare, söva, döva, till sopor, sömn (se SOPOR)]
(†)
I. adj.: sömngivande, sövande. Ekbohrn (1868, 1904).
II. sbst.: sömngivande medel. Pfeiffer (1837).
Spoiler title
Spoiler content