SOPPEGRÄS sop3e~grä2s, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) soppegräs, ä. d., d. dial. soppegræs, suppegræs; ssg med GRÄS; förra leden sannol. av ett ord motsv. d. soppe, gå i vått l. tungt l. sumpigt före (i mosse o. d.), ta upp (gräs) från översvämmad äng o. d., t. dial. soppen, gå släpande, eng. sop, göra l. bli genomvåt, av ljudhärmande urspr. l. möjl. etymologiskt identiskt med SOPPA, v.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Sparganium Friesii Beurl. (som (i Skåne) växer i urbergssjöar med dybotten), flotagräs. Sparganium natans .. kallades Soppegräs, och wäxte i wattnet utan för (Kristianstad). Linné Sk. 398 (1751). Schulthess (1885).
SAOB
